Månad: juli 2019

Mobilen vibrerar 04:30. Snabb dusch, make-up och uniform på. Macka i magen och pendeln till ARN.
Från tågfönstret ser jag ångorna från nattfukten stiga sakta i stora sjok från ängarna när solen värmer på.
Pre-briefing med crewet, security och buss till gate 34 inrikesterminalen. Det är en ToR GOT på rostern idag. Det är allt.

Jag jobbar fram med Hargo som går higher. Hon är alltså inte purser utan SCC, senior cabin crew, och får ta ansvarsrollen när det inte finns någon purser.
Vi har få passagerare ner och fullt upp.
När jag snyter mig på nervägen släpper äntligen det lock jag haft för vänster öra i tre dagar, sedan jag flög sist.
Hade svullnader pga en övergående förkylning och det gav mig ett rejält lock på ena örat. Jag har slitit som en tokig i tre dagar för att få det att släppa och med tryckförändringar i ett flygplan så fixade det sig.
Ett veritabelt hallelujamoment!

Jag checkar ut strax före 11. Kort dag.
Pendeln tillbaka till Solna. Uniform av och träningskläder på och sedan t-banan till Fridhemsplan.
Går mot Söder via Västerbron. Den med vyn över Stockholm. Den som jag åkte över varje morgon i flera år med bussen när jag bodde här. Den jag lärde mig älska. Oavsett årstid. Oavsett väder.

Promenerar på Söder via små gångvägar. Gamla Lundagatan som delvis bara är en grusstig uppe på berget och sedan över till Monteliusvägen som ligger på ”utsidan” av Skinnarviksberget. Utanför Bastugatan. Där Ivar Lo-Johansson bodde. Där Fogelströms ”Stad-serie” utspelade sig.
Till slut hamnar jag på Mosebacketerrassen. En räkmacka och ett glas vitt. Vädret är underbart. Solen skiner. Det är en dag i mitt flygande liv. Så som det ser ut just nu. Lugnt. Tillfredsställande. Lyckligt? Ja faktiskt.
Läste en artikel att en person ansåg att man inte skulle slösa med att säga att man är lycklig. Jag undrar varför? Vad är det för hemskt med det? Kan den ta slut då?
Dumheter, tänker jag! Slösa på! Sprid! Gödsla! Är min känsla lycka så får jag både känna den och tala om att jag känner den.
För jag tror nämligen att lyckan, glädjen, kärleken – vad än det är du känner – blir starkare och mer verkligt om du uttalar det och bekräftar det.
Så tänker jag.

Fredag natt. Mobilen är satt på 02:55. Fem minuter senare stiger jag upp. Samma rutin som dagen innan.
04:05 går jag ut till den väntande taxin. Daggen töar redan i gräset utanför huset. Chauffören lastar in mina kabinväskor och vi åker mot Arlanda Express. Stockholm passerar. Det är folktomt. Solen är uppe sedan ett tag. På radion spelas ”Sommartid” med Magnus Uggla.
04:55 rullar tåget in på ARN. I rulltrappan upp mot Terminal 5 bombarderas min näsas luktceller av doften av nybakade kanelbullar från Pressbyrån. Doften av Arlanda om morgonen.

Idag flyger jag en charter till Ioannina i Grekland med ett roligt crew. Ulrika, som jag känt sedan vi var på samma anställningsintervju, Philip, som är en ny bekantskap och håller på att söka in på pilotutbildningen, och så Emily, vår purser, också ny för mig. Vid spakarna har vi Conny och Robert.
Vi lämnar av Stockholmare och lastar på Göteborgare. Landar i GOT strax efter 13 och bestämmer oss för att gå ut och äta tillsammans alla sex. Jag bokar bord åt oss på Nonna där vi får fina platser på uteserveringen. Vi trycker ner så mycket pasta vi förmår i våra magar innan vi bryter upp för en tidig kväll i säng och en tidig pick-up dagen efter.
Jag släntrar iväg uppför backen mot mitt hem. Trött och mätt. Lyxigt att få sova hemma.
Och vet du vad, du i artikeln, jag är lycklig! Och det kommer jag att fortsätta slösa med att säga så länge jag känner så.

Ja vad säger ni? Existerar den eller inte? Och jag kan väl helt enkelt bekräfta med ett; ja, det gör den.

I september 2018 flög jag en okristligt tidig ToR Rom med ett alldeles underbart team. En bit in i flighten misstänker vi att vi har ett par passagerare som har ”checkat in” på samma lilla toalett. Efter ett tag öppnas dörren och en ung tjej smiter ut. Sedan låses dörren igen. En kort stund senare slinker en ung man ut och vi förstår precis vad som hänt. En i crewet går ner till det nu sovande paret och gratulerar dem till medlemskapet.

– Var det verkligen så uppenbart, säger tjejen när de lämnar planet där vi (främre kabin + piloter) står på led för att säga ”hej då”.
– Inget undgår oss, svarar vi med en blinkning.

Nerifrån bussen som hämtar upp passagerarna får vi var sin tumme upp och stora leenden från dem båda – unga, kära och jättelyckliga.

Och nu hände det igen. På en charter ner till Zakynthos. Också denna gång ett ungt par som tog chansen att skaffa ”medlemskap”. De var däremot lite klantiga (orutinerade?) och gick ut tillsammans. Och de hade oturen att tre av oss fyra i kabinbesättningen just då stod precis utanför dörren i bakre galleyet.

Det var tydligt att de tyckte det var liiiite pinsamt när de snabbt slank iväg uppåt gången och in på sina platser. Pursern valde i detta fall att spela sträng och gick rask fram och påpekade diskret att vi uppmärksammat att de var två på toaletten och att detta inte var tillåtet. Kapten skrattade gott när vi berättade vad vi kommit på och för att göra dem besvikna annonserade hen att vi just nu flög på 9500 meters höjd och fortsatt steg. Hahaha!! Allt ogjort med andra ord.

Så som ni förstår så inträffar detta titt som tätt så det är en ”klubb” som lever och frodas och ständigt har nya medlemmar som tillkommer. Vi märker det oftast. Utrymmena är små och vi har faktiskt väldigt bra koll. Det är vårt jobb. Men jag är övertygad om att det är ett och annat par som undsluppit våra hökblickar.
Själv har jag väldigt svårt att förstå det upphetsande i att ha sex på en minimal flygplanstoalett, som ofta inte luktar så gott och där det blöta på golvet inte är vatten utan något helt annat. Kanske är det mest unga par som finner detta spännande. Båda gångerna jag varit med om det har det ju faktiskt varit par på drygt 20 år.

Jag har ibland fått frågan om jag är med i ”klubben”. Nu kan jag med detta blogginlägg passa på att meddela att jag INTE är det och aldrig kommer att bli.
För det första är det min arbetsplats så det skulle aldrig falla mig in av den anledningen. Och för det andra – det är helt enkelt alldeles för ”tacky” för min smak.
Jag är ingen nunna, långt ifrån, men hey, där går gränsen mellan erotik och dålig smak. Och en urinluktande och av samma vätska nedstänkta lilla utrymme är inte vad som får mig att gå igång.

Det är onsdag och vi ska flyga en Boeing 737-700 till Malta.
Vi är tre i kabinbesättningen eftersom den har 141 säten, en cabin crew på varje 50 säten.
Annica är purser. Tove har position 2L och jag har 2R.
På flightdeck har vi Tomas, kapten och Alexander, styrman.

Det är rätt långt till Malta.
Det tar 3:30 ner och ungefär lika långt hem, ca 3:40.
Det kan vara stor skillnad om vi har medvind på ena hållet och motvind på andra. Idag är det inte så.
Vid boarding positions står jag i främre galleyet med Annica.
Vi hälsar alla välkomna och ”monitorerar” passagerarna. En viktig del av vårt arbete.
Vi ska vara uppmärksamma på om det är någon som beter sig konstigt, verkar sjuk, är berusad eller om det är någon vi misstänker kan äventyra säkerheten ombord. 
Idag är allt lugnt.

När vi har Boarding Complet går jag neråt gången och stänger luckorna till bagagehyllorna.
Jag kollar var de med bebisar sitter och delar ut livvästar och säkerhetsbälten till dessa.
Jag förklara hur de används och hur barnet ska sitta vid start och landning.

När kapten har gjort sin välkomsthälsning informerar jag passagerarna som sitter vid nödutgången om hur de ska agera vid en eventuell evakuering.
Alla lyssnar och är med på noterna.
Efter det annonserar Tove om att vi nu ska förbereda kabinen för start. Samtidigt börjar jag bakifrån att kolla att passagerarna efterföljer instruktionerna.
Säkerhetsbälte på, bord upp, säte upp, flight mode på, fönsterlucka upp osv.
Jag lämnar sedan ”cabin check and exit briefing performed” till Annica.

Vid start sitter jag i bakre galleyet tillsammans med Tove.
Jag ansvarar för dörr 2R.
När vi har kommit upp på ”säkerhetsbältes-skyltens-släcks-höjd” börjar vårt serveringsjobb.
Jag går fram till Annica och arbetar med henne framifrån.
Jag byter om till ”arbetskläder” vilket betyder att kavajen åker av och förklädet på.

Annica annonserar om serveringen och jag förbereder dryckesvagnen.
Vi börjar med att dela ut mat till alla som har förbeställt samt till de som sitter i Plus-klassen. 
Idag är det 12 st där.
Jag fixar kaffe till våra piloter och går in till dem med det.
När detta är klart kör vi ut vår vagn. Vi har preppat med både kaffe/te och is/citron till drinkar.

Det går åt av båda och vi får en hel del beställningar under flighten också då de ringer på oss.
Sånt här är alltid lugnare på hemresan. Det är en ganska tydlig skillnad.
Semestern är över och en del av dem ska köra bil vid ankomsten.
Är det dessutom sent på kvällen, som idag, så somnar de flesta.

Vi i kabin äter våra lastade crew meal på nervägen.
Piloterna vill äta på hemvägen.
Annica väljer fisken och jag tar biff.
Vi får sitta ganska mycket ifred och äta. Det ringer bara två gång.
Jag fixar serveringen och sätter mig sedan och fortsätter äta.

När vi landar på Malta och öppnar dörrarna möts vi av en fuktig medelhavsvärme.
Solen håller på att gå ner och den ligger rakt mot oss.
Perfekt photo moment!
Får en liten film på ett av mina favoritmotiv – plan som lyfter mot solen.
Vi är på marken i ca 1 timma. Sedan är det dags att åka tillbaka till Sthlm med nya passagerare.
Boarding Positions – och så gör vi samma procedur en gång till.

Vi landar lite före utsatt tid och Tove och jag hinner med sista pendeln till Solna.
Bussarna har slutat gå så vi delar på en Über eftersom vi ska åt samma håll.
Fåglarna har redan börjar kvittra utanför mitt fönster när jag släcker.
Denna early bird är inte på kvitterhumör när hon landar på kudden kl 02:00.
Nu ska det sovas.

När jag inte flyger, vad gör jag då? 
Jag har en hel del olika arbeten/uppdrag bredvid mitt jobb som flygvärdinna.

Jag har en anställning på ett rekryteringsföretag, PAf Rekrytering.
Där är jag konsultkoordinator och sköter administrationen.
Jag förbereder bokföring, lägger upp annonser åt våra rekryteringskonsulter, gör databassökningar om det behövs, likvidplaner osv.
Vi har kontor både i Göteborg och Malmö.
Här sitter jag i en fin gammal fastighet med Göta Älv utanför fönstren och bara 5 minuters promenad från där jag bor.

Jag har kvar mitt eget AB där jag fortfarande fakturerar en del timmar.
Bland annat har jag ett uppdrag på Bengtson Trading i Högsbo.
Där jobbar jag tillsammans med Mats och hunden Fia.
Företaget exporterar papper till Asien och jag gör fakturor, packlistor och fraktdokument för godset. Det är mestadels till Pakistan och Thailand, men också Indien, Sri Lanka och Indonesien.

Jag har fler uppdrag i mitt eget bolag och ett av dem är att sköta bokföring för ett företag varje kvartal och ser till att det redovisas mot Skatteverket.
Detta företag, Santa Ni,  tillverkar, designar och säljer de snyggaste yogakläder. De säljer också på nätet så in och kolla: www.santani.se

Ytterligare ett uppdrag är att göra speakerjobb för ett företag som gör korsord.
Just i detta fallet är det ”vidoekorsord”.
Här är det korta berättelser och frågor som ställs till en rullande film, ungefär som i ”På Spåret” efter att man kommit fram och Luuk ställer frågor om resmålet.

Ett annat viktigt och mycket roligt uppdrag jag har är som Styrelseordförande i mitt fd företags Branschorganisation, PUFF.
Detta är en sammanslutning av företag som verkar inom inrednings-, design- och presentbranschen.
Många av våra medlemmar är utställare på Formexmässan som hålls i Stockholm två gånger om året. Formex är vår stora handelsplats och där är jag närvarande tillsammans med vår VD.
Som styrelseordförande sammankallar jag till och ansvarar för styrelsemötena. Vi håller också olika typer av event/utbildningar för våra medlemmar, framför allt inom hantering av sociala medier, kommande trender osv.
Detta är en mycket kreativ bransch med massor av otroligt drivna och duktiga entreprenörer. Det är allt från större företag som omsätter över 100 Mkr till små ensamföretagare med omsättning under miljonen.
Jag älskar verkligen detta gäng som jag var en del av i 20 år och fortfarande får förmånen att vara, men nu i en annan roll.
I år fyller vi 30 år och i augusti ska vi fira detta storslaget på Waterfront med Lena Ph och Nina Söderqvist på scenen, trerätters middag och dans natten lång.
Temat är ”Glitter & Glamour, Studio 54”. Detta kommer att bli ett hejdundrande party!

Men det är inte slut med detta…
Jag är också God Man för fyra personer med hjärnskador och andra handikapp.
Jag har gått en utbildning på Medborgarskolan för några år sedan. Det är ett krav Göteborgs Stad ställer för att man ska få ta uppdrag.
Uppdragen får man via Överförmyndarförvaltningen.
Det är inte jättemycket jobb, men händer det något utöver det normala så kan det bli det.

Sist men verkligen inte minst är mitt uppdrag som Styrelseordförande i vår Bostadsrättsförening.
Just nu håller vi på att få ett underhållsprojekt på plats. Alla fönster och balkongdörrar ska bytas ut, balkongplattor ska renoveras, fasaden ska målas och 11 nya balkonger ska uppföras på fastigheten.
Vi har återigen fått avslag från Stadsbyggnadskontoret på de fönster vi önskade. Det var andra avslaget och våra möjligheter att hitta fönster som motsvarar vår budget och vårt behov har minskat radikalt.
Behöver jag säga att detta tar betydligt mer tid och kraft än vad det borde göra.

Så det där med att ”skapa mig ett liv jag inte behöver ta semester från” som är mitt mål?
Ja, det går faktiskt ganska bra. För det mesta.
Det kan låta som jag arbetar 24/7 men det är faktiskt inte så.  Jag lever ensam och har ingen familj så det där med att kompromissa med andra behöver jag inte tänka på.
Jag sköter mitt liv och får det att funka.
Och vet du… Just nu är det så galet bra!
Det är en sån djup tillfredsställelse med hela tillvaron, men jag tror det är en del förändringar på gång…
Time will tell…