Ett liv jag inte behöver ta semester ifrån

Jag är inte gjord för långa ledigheter.
Semester i 3-5 veckor. Det är inte min grej. Det passar inte mig. Och har faktiskt aldrig gjort det.
Jag vill hellre ha en vecka, max två, för att sedan jobba undan igen.
För mig blir tillvaron betydligt mindre stressig på det sättet. Och jag hinner inte heller bli uttråkad eller förslappad.
Och på så sätt har jag ju hela tiden något att se fram emot. Inte bara en gång om året utan ofta.

När våra passagerare går av får jag ofta sån lust att gå av med dem. Uppleva nya ställen. Se andra platser. Jag tror det ska bli tid till det nu.

För mig har det varit viktigare med miljöombyte och inte själva ledigheten i sig. Att få komma till nya ställen, eller för all del samma som tidigare, men att komma bort från det som är min vardag har gett mig energi.
Och det betyder inte att åka på exotiska resor.
Det kan vara så enkelt som att åka ner till sommarstugan i Varberg eller hem till min syster över en helg och bad utomhus i jacuzzin och gå på långa promenader med henne.

Men nu vill och behöver jag komma ut och resa. Jag vill till Nice till mina vänner därnere. Jag vill till New York igen. Och Hong Kong.
Jag vill gå runt på gatorna i Paris och London. Jag vill ta fyra daga i värmen och tanka D-vitamin.
Jag vill se Rom, Madrid, Berlin, Sicilien, Dubrovnik.
Jag vill till Singapore, Vietnam, Marocko, Bali….
Så många ställe – så lite tid!

På väg ut på stan, en ledig sommardag.

Jag vet att många ”experter” påstår att man måste ha minst tre veckor för att komma ner ordentligt i varv, men jag säger ”agree to disagree”.
Det får stå för dem.
Kanske är det så att de själva känner ett behov av detta och därför vill överföra det på alla andra, vad vet jag. Men jag struntar faktiskt i vad de säger. Alla fungerar inte likadant, det märker jag på mig själv och flera av mina bekanta.

Jag har haft tillfällen i livet där jag fullkomligt längtat till semester. Och när den börjar närma sig slutet så inträder någon form av jobbångest. Det har t.o.m. gått så långt att jag haft ”söndagsångest” för att det är måndag dagen efter.
Men vet du vad… Så kan jag inte leva, det vägrar jag, och så har jag tagit steget därifrån och till något nytt.

Återigen på väg ut en ledig sommardag. Det gäller att ta till vara på dem.

Under många år drev jag eget företag. Att då tro att det fungerar med en tre-fyra veckors sammanhängande ledighet är inte möjligt. Det är inte så verkligheten ser ut när du driver eget.
Jag har en instagramvän som skrivit väldigt bra om detta: www.kravallapa.se
In och läs på hennes blogg hur hon mycket klokt resonerar när det gäller semester och eget företag eller ansvarsroll i ett företag.

På väg till jobb en ösregnig dag i Göteborg. Kaffemuggen i högsta hugg och läppstiftet på plats.

Det är väl därför jag försöker hitta ett sätt att leva och arbeta som ger en balans som passar mig bättre. Ett slags halv-semester/halv-jobb hela tiden.
Det där livet jag faktiskt inser att jag mer eller mindre har. Det som jag inte behöver ta semester ifrån. 
Men missförstå mig inte. Det handlar inte om att jobba så mycket som möjligt typ: ”den som jobbar mest vinner när han dör”.
Tvärtom! Det handlar om att hitta det som passar mig.
Mår jag bra av mycket jobb – fine!
Vill jag ha en slappare tillvaro – I’ll go for that!
Jag lyssna inte på någon annan än min mage. MEN mitt val kommer att påverka antingen min fritid eller min ekonomi. Jag kan troligtvis inte få båda. Tough life!

Men jag brukar säga till mig själv: Helena, så länge du försörjer dig på ett korrekt (lagligt) sätt och inte lever på andra eller samhället, så gör du precis som du vill och ingen ska lägga sig i ditt val!
Och jag kan alltid välja om. Välja nytt. För man förändras och det som gällde igår gäller inte idag.