Arbetet på flyget i dessa kaotiska dagar

Vi flyger hem mycket resenärer från hårt drabbade områden just nu och jag har ett flertal gånger den senaste tiden fått frågan om jag inte är rädd för smitta när jag jobbar på flyget i dessa dagar.
Sanningen att säga så är jag inte det. Nu hör det väl till saken att jag aldrig varit rädd för att bli sjuk. Har ingen hypokondri what so ever i mig. Snarare tvärtom vilket kanske inte heller är det bästa alltid.
Jag har hur som helst klarat mig och inte blivit smittad. Min mamma som är 80 år i maj vill dock inte träffa mig just nu och det respekterar jag och tycker är bra.

Jag är inte rädd för smitta. Jag är glad att få vara en av de som flyger hem människor till sina hem igen.

Många har den felaktiga uppfattningen att luften i ett flygplan bara går runt runt i kabinen och att den på grund av detta är fylld med bakterier och virus vilket ju är högaktuellt i dessa dagar.
Jag kan lugna er med att så inte är fallet. Vår arbetsmiljö när det kommer till luften är mycket bra.
I en Airbus är luften helt ny och utbytt var tredje minut. De filter som finns för att rena luften är de samma som används i operationssalar och de stoppar alla former av bakterier och virus.
Det är alltså betydligt bättre än de flesta andra transportmedel. Så rent luftmässigt kan vi inte ha det mycket bättre.
De har heller inte hittat någon ”smittlänk” till någon som rest med flyg läste jag på Omni

Ja faktiskt! Det gör vi. Flyget gör det. Och för mig har det varit en enorm förändring i livet och tillvaron. Jag vill inget hellre än att få fortsätta med detta som jag kommit att älska så mycket.

Den största smittorisken för oss i kabinbesättningen är kontakten med passagerarna. Av den anledningen har SAS bestämt att vi inte ska ha någon som helst servering ombord. Varken mat eller dryck.
Detta är sedan flera veckor tillbaka.
Vid boarding, när alla passerar de som jobbar fram, är också ett sådant tillfälle och då tar vi ett steg tillbaka för att inte vara närmare än nödvändigt. De som arbetar bak stannar där tills alla sitter på plats och finns inte i kabinen som den ene av oss vanligtvis brukar.

Jag hoppas och tror att SAS och vi snart är tillbaka där vi alla hör hemma, uppe i det blå med de vackra vyerna, soluppgångarna och nedgångarna, molnen, ovädren, färgerna…

Vi har alltid plasthandskar och handsprit lastat ombord. Handskar använder vi om vi behöver plocka skräp och handspriten används regelbundet av alla.
Vi har den främre toaletten avstängd för oss som arbetar och de bakre är till för passagerare.
Vi tvättar händerna ofta och noga då vi har varit ute i kabinen.

Ett vacker nykomling i SAS’s flygflotta. En stilig Airbus med eyeliner runt framrutan.

Jag saknar kontakten med passagerarna. Att prata med dem, att köra drinkvagnen, servera och sälja.
Måtte vi snart vara tillbaka på våra vingar i det blå igen.
Måtte inte detta skada människorna och samhället mera nu.
Enough!

Nu gör vi vad vi kan för att få ett slut på denna ovälkomna situation som ställt hela världen på ända. Alla måste ta sitt ansvar och göra vad de kan. Nu om någon gång ser vi att det spelar roll vad den enskilde gör. Smittan började med en person…