Jag har berättat en del om mina år i Nice i fem olika inlägg.
De berörde en hel del av det lite mer privata livet.
Och jag har lyft lite på täcket till det skitiga förhållande jag hamnade i och som jag sedan bröt mig loss från.
Detta har jag gjort offentligt här på min blogg.
Alla som känner mig vet att jag dejtar mycket och ofta.
Och tycker väldigt mycket om det.
Flera har sagt åt mig att skriva om det.
Om dejting när man är 50+.
Jag inser att om jag gör det så blottar jag väldigt mycket av mitt mest privata.
Samtidigt är jag redan väldigt öppen med mycket annat i mitt liv.
För jag dejtar inte för att träffa en ny partner.
Jag är inte ute efter ett förhållande.
Och absolut inget samboliv, det har jag varit tydlig med.
Visst är det så att även jag då och då träffar någon som jag vill ha kvar ett tag, men det är snarare för att jag gillar personen och att sexet är precis det jag önskar.
Då får han gärna stanna, utan attachments eller löften.
En del blir kvar ett tag.
Andra släpper jag ganska snabbt.
Eller så släpper de mig.
Mina vänner vet precis hur jag lever.
Vi är öppna mot varandra och ingen tar sig rätten att döma någon annan.
Den som gör det stänger jag dörren för.
Så länge jag inte gör någon illa så kan jag leva precis som jag vill.
Jag minns inte alla mina partners, men de flesta.
En del av dem vill jag inte minnas längre.
Andra stannar kvar med varma minnen.
Åter andra med en rusk på huvudet.
Jag dejtar på Tinder.
Den världen är snabb och ombytlig.
Du kan ha en fin chatt med en man ena dagen och sedan hörs han inte av igen.
Eller så är det jag som inte hör av mig.
Någon annan dyker upp och fångar intresset.
Jag tar det inte personligt.
Det får jag inte göra.
Jag är 57 och dejtar som aldrig förr.
Jag har en hunger inom mig.
Det är så mycket jag vill.
Har nog alltid varit så.
Det är min person helt enkelt.
Statistiskt sett har jag ca 30 år kvar på jorden.
Och jag tänker leva dessa sista 30 år på precis det sätt som gör mig lycklig.
Jag är ute efter att ha roligt och bestämma själv.
Livet och möjligheterna är inte slut för att jag blivit äldre.
Många har nog inte bilden av en kvinna i min ålder som tar för sig på det sätt jag gör.
En del skulle nog tycka det var omoraliskt, medan andra skulle känna att det var befriande.
Så länge jag är tillfreds med mitt liv är det bra.
Jag kan inte bry mig om vad andra tycker.
Jag vet att jag kan bli väldigt privat när jag pratar.
En del finner det säkert besvärande.
Andra är som jag och faller snabbt in i jargongen.
Vi är olika på många plan.
Jag har inga problem med att vara öppen.
Men jag har inte varit det i mina sociala medier.
Inte på den nivån som detta skulle bli.
Om jag skriver om mitt dejtingliv alltså.
För om jag gör det då vill jag inte hålla igen.
Då bir det ju bara mellanmjölk.
Då kan man lika gärna läsa en harlekinroman.
Om jag skulle lyckas få till en form av bok, vad är du nyfiken på?
Vad skulle du vilja läsa om?
Hit me up!
Jag vill väldigt gärna veta!