Jag gjorde ett test igår.
Ni vet ett sånt där som visar vilken ”typ” du är.
Kunde inte låta bli.
Älskar det.
”mycreativetype.com” hette det om ni själva skulle vilja pröva.
Jag hittade det via en av de skrivcoacher jag följer.
Det utgick från åtta typer:
The Artist, The Thinker, The Adventurer, The Maker,
The Producer, The Dreamer, The Innovator, The Visionary.
Vilken tror ni jag blev?
The Producer – that´s me!
Process is power – Utveckling är kraft.
Styrkor: Stark ledarskapstalang och förmåga att få saker att hända.
Senast jag fick omdömet ”tydlig ledare” var i samband med utbildningen till flygvärdinna.
En av våra instruktörer sa det till mig under de enskilda samtal vi hade i slutet.
Kan vara bra tänker jag, men risken finns att jag av en del kan uppfatta som ”bossig bitch”.
Samtidigt… Ska det bli något gjort måste det ibland finnas en blåslampa.
Min nuvarande tillvaro handlar om att leda mig själv.
Jag behöver inte vara rätt för andras ömma tår.
Och mot mig själv kan jag vara hur hård som helst.
Outnyttjad potential: Att balansera produktiviteten med målet.
Jag kan vara lite för pushig, gå på för hårt, vilja allt på en gång.
Blir dock väldigt frustrerad när det inte händer tillräckligt mycket.
Tillräckligt snabbt.
När det inte går framåt som jag vill.
När jag tänker på det i förhållande till mitt manusprojekt tolkar jag det som att ”kötta ord” inte får stå i vägen för att de ord som kommer ur mig faller rätt.
Att de blir bra och säger det jag vill.
”The Producer” är den mesta ”doern” av alla kreativa typer.
Som barn var jag extremt energisk.
Och det är jag nog fortfarande, men inte på samma sätt.
Men sitta på kammaren och drömma kommer jag inte långt med.
Jag måste få saker och ting gjorda annars tjänar det ju inget till.
Men nu lägger jag kraften på sådant som jag gillar och/eller måste.
Baksidan av att vara en ”doer” är ibland att jag inte fullföljer.
Mycket startas upp, allt avslutas inte.
Människofokuserad, analytisk, pragmatisk och dynamisk.
En kreativ natur med jordnära realism och ”få det gjort”-attityd.
Ja, jag är väldigt pragmatisk.
Det finns inte mycket idealist i mig.
Det är nytta, resultat, saklighet och verklighet som är viktigt.
Och analytisk. Mycket.
Jag älskar struktur och rutin.
Excel – det är min grej.
Och Att-Göra-Listor – bästa som finns.
Strukturera, dra upp riktlinjer. Bryta ner målet i bitar.
Jag har alltid haft fötterna på jorden, men låtit huvudet seglar runt bland molnen.
Det är väl där den dynamiska biten kommer in.
Den som är energisk, initiativrik och företagsam.
Baksidan av detta då…
Jag har en tendens att bli strikt.
Kan få svårt att rucka på min vardag.
Fastnar i rutiner.
Det flygande livet gav mig både ha ett strikt schema och lät mig samtidigt leva helt utanför en förutsägbar vardag.
En stor del av jobbet gick ut på struktur och fasta rutiner.
Och när det var gjort var det skratt, glädje och improvisation i samtalen mellan oss och passagerarna.
Det var perfekt för en sån som jag.
En idé har verkligt värde först när den förvandlas till något som andra efterfrågar.
Jaaa! Har alltid haft svårt för saker som görs ”för sin egen skull”.
Typ design för designens skull och inte för behovet eller nyttan hos människor.
Som stolar ingen kan sitta i, men fina är de…
Eller musik ingen vill lyssna på, böcker ingen vill läsa, konst ingen vill se…
Eller en butik med prylar som förverkligar ägaren, men som ingen vill köpa.
Det måste alltid finnas en mottagare, en köpare.
Målinriktad och resultatdriven. Strävar efter dina mål med ett laserliknande fokus.
Fan, det är tungt många gånger när den enda som piskar en på ryggen är man själv…
Skulle behöva mycket mer pannben ibland.
Men det är bara att ställa klockan varje morgon.
Gå upp. Fixa kaffe. Skriva.
Resultatdriven… ja, jag vill ju ha den där boken klar.
Och nu har jag ju outat det till hela Instagram och FB så nu måste jag ju..
Förmåga att implementera idéer, finner glädje i skapelseprocessens upp- och nedgångar.
Nja, nedgångarna är jag inte så intresserad av… ge mig uppgångar!
Livet blir roligare då.
JAG blir roligare då!
Men att ”skapa” och hitta en ny väg när det tar emot, det är en kick.
Efteråt…
Jag har tvingats till det denna gång.
Börjar landa. Börjar se konturerna.
Får återkomma till det.
Naturlig ledare med förmåga att motivera och inspirera andra och få dem att samarbeta.
Intellektuell förmåga och stark arbetsmoral.
Jag arbetar ensam.
Och många dagar vid datorn, med manuset framför näsan, är det så förbannat tungt.
Inga idéer. Ingen inspiration. Bara mental transpiration.
Då är jag jävligt jobbig att samarbeta med.
När en del i mig säger att jag ska sluta kolla mobilen, men den andra scrollar vidare.
Då lyder jag inte.
Flexar långfingret åt mig själv och äter ett fröknäcke samtidigt som jag tittar ut på gatan.
Och behöver helt plötsligt ringa ett samtal.
Eller kolla just den där resan.
Eller skriva det där meddelandet.
Och sätta på musik.
Och blir hungrig och bara MÅSTE ha frukost för att kunna skriva vidare.
Håller huvudet kallt och fokus på en sak under den kreativa processen.
Använd ditt kreativa djup, ställ in din intuitiva röst och använd den som vägledning.
Men… jag kommer framåt.
Jag får ur mig ord varje dag.
Jag skriver ta mig sjutton, varenda jävla dag!
Ibland mer, ibland mindre.
Jag redigerar, läser igenom, noterar och ändrar.
Bygger bit för bit.
Är det inte tungt och ensamt, sa min syster när vi talades vid igår.
No shit! svarade jag