Dagarna i Nice känns långt borta allaredan.
Kvar är svaga ränder på mina lår efter shortsen jag hade när jag vandrade.
Och de ljusa skuggorna av linnet över axlarna.
Och så myggbettens små röda fläckar på benen…
Borta är värme, svett och sol.
Den ständigt klibbiga huden.
Alla ljuden och dofterna som hör det ”hemma” till.
Nu har livet i Göteborg rivstartat.
Och det är en nygammal tillvaro jag har framför mig.
När jag går nerför trappan bakom Riverton, ner mot Skeppsbron, där jag gick i 3,5 år tidigare, är det som att komma hem lite.
När jag valde att tacka ja till fast anställning 80% på SAS i september 2019, sa jag upp mig från det lilla kontoret vid älven.
Lämnade rekryteringsföretaget.
Slutade med administration och ekonomi.
Lade det bakom mig.
Trodde jag…
Men livet ville annorlunda.
Nu skjuter jag upp den tunga porten igen.
Stiger in i det svala pampiga stentrapphuset.
Och går uppför trapporna till fjärde våningen.
Mycket är sig likt.
Det mesta faktiskt.
Annat har förändrats.
En av de viktigaste bitarna när jag tackade ja var möjligheten att arbeta på distans.
Och på tider som passade mig.
Och det ska jag göra på 20%.
Ha koll på ekonomin och administrationen.
Lägga upp annonser för konsulterna som rekryterar.
Och ha en allmän överblick över de uppdrag som är pipelinen.
Denna vecka hade vi konferens nere i Falkenberg:
Jättekul att träffa ”min flock” igen!
Och att få ha en heldag tillsammans där jag fick inblick i nuläget på ett bra sätt.
Det känns fantastiskt roligt att bli så väl mottagen.
Jag känner att de är genuint glada att se mig igen.
Så något rätt måste jag ju ha gjort… 😊
Jimmy, den ene ägaren, kontaktade mig i maj för att fråga om jag var intresserad av att komma tillbaka.
Och det var jag.
Jag hade trivts bra tidigare och den enda anledningen till att jag sa upp mig var för att kärleken till livet i luften var större.
Nu har jag varit tillbaka här sedan början av juni.
Och så började jag på advokatbyrå i veckan också.
Det är en helt ny miljö för mig.
Och det känns jätteroligt!
Jag ska arbeta i receptionen varannan vecka, ca 12 timmar.
I två halvdagar har jag försökt proppa huvudet fullt med praktiska saker.
Hur växeln fungerar.
Den körs på dator numera…
Hur jag kopplar fram samtal.
Hur jag kollar om respektive advokat är på plats.
Hur jag parkerar ett samtal.
Och sen mailen.
Alla ärendeförfrågningar som kommer in ska skickas ut till den mest lämpade…
Inte lätt att veta och välja.
Det finns ju en hackordning och jag ska försöka få koll på den.
Nästa vecka kör jag igen.
Och då är jag ensam…
Utöver detta ska jag hålla snyggt i köket.
Sätta igång och tömma diskmaskinerna vid behov.
Ha koll på konferensrummen så att de är rena och snygga.
Beställa och hämta mat när det efterfrågas.
Beställa bud om något måste budas.
Ta emot, dela ut, frankera och skicka iväg post.
Och sen är det ju tusen småsaker…
Nyckel till det hänger där.
Frankeringmaskinen funkar så här.
Scannar gör du så här och skickar så här.
Här ligger block och pennor.
Här är kuverten.
Här är chokladen som ska fyllas på här.. och där..
Här är kaffet till kaffemaskinen.
Den sorten i den behållaren och den andra i den andra…
De här glasen ska ställas fram i konferensrummen, inte de där..
Och dessa tillbringar ska användas för vatten.
En riktig Ulla-Bella-tillvaro med andra ord.
Men nu är det dags att kicka igång datorn och jobba här hemma.
Ska kolla över mina godmanskap.
Se så allt flyter där.
Ska ta en ekonomikoll och mailkoll på rekryteringsföretaget också.
Se om det kommit in något jag behöver fixa inför helgen.
Ikväll blir det AW med vänner.
Tänker att vi ska gå på lokal idag faktiskt.
2112 nere på Magasinsgatan har stans bästa burgare så det blir dit.
Och vädret är härligt så vi kan sitta ute.
Livet har vänt och svängt för mig igen.
Det som en gång var ”då” blev ”nu” för mig igen.
Visa saker går att påverka.
Andra inte.
Det gäller att jobba med det som är möjligt.
Resten får jag lämna därhän.
Men visst hoppas jag att möjligheten till ett liv i det blå kommer tillbaka.
Och de jobb jag har idag går fint att kombinera med det.
Well, well… time will tell!