Överst i min kabinväska ligger halkbroddarna.
De där jag slängde med innan jag stängde dörren om mig hemma i Göteborg på lördag morgon.
Skulle ju till Luleå.
Det skulle snöa där.
Och jag tänkte ta en pw.
Jag drar för gardinerna i hotellrummet.
Byter snabbt om till civila kläder.
Kammar ut håret.
Låter det hänga fritt.
Möter upp med crewet i repan.
Och sen går vi in till stan.
Till Innsbruck – inte Luleå.
Efter att vi landade i Innsbruck på förmiddagen går som vanligt en av piloterna en walk-around av planet.
En okulär besiktning av flygplanskroppen utifrån.
Att den är oskadd och ok.
Då upptäcker han att det fattas en skruv.
Och den fattas på ett ställe där det inte får fattas en när vi ska lyfta.
SAS teknikerteam i Köpenhamn kontaktas.
Man försöker sedan få fatt på en Airbustekniker i Innsbruck.
Finns ingen på plats just nu.
Passagerarna väntar tålmodigt.
Eftersom Carl-Johan och jag jobbar bak hör och ser vi inte vad som sägs därframme.
Men vi får kontinuerlig info av piloterna.
Det får alla.
Vår kabinchef tar, ihop med kapten, beslutet att vi ska servera den mat vi har ombord och som är förbeställd.
Passagerarna börjar bli hungriga och törstiga.
När detta är gjort bjuder vi på dryck och snacks.
De som vill ha alkohol får betala.
I övrigt är det gratis.
Passagerarna är fantastiska!
Det blir ingen dålig stämning.
De har full förståelse för att alla som kan göra något gör vad de kan.
Och jag tror det är för att de hela tiden får uppdaterad information från kapten.
Det är så viktigt i ett sånt här läge.
Till slut får vi inse att vi inte kommer att få vare sig tekniker eller skruv inom rimlig tid.
Passagerarna ska i stället bussas till Salzburg där ett tomt plan står.
En del undrar varför man inte kan flyga det tomma planet till Innsbruck?
Det hade ju varit smidigare.
Och ja, det hade det.
Men Innsbruck är en av de mer speciella flygplatserna i Europa.
Berg på båda sidor.
Och för att få landa här krävs speciell utbildning för piloter och alla har inte den.
De som sitter i vår maskin är certifierade.
Piloterna i Salzburgmaskinen – not.
Så det måste bli passagerna som flyttar på sig.
Först är planen att vi i kabin ska åka med bussen och piloterna bli kvar.
De måste ju flyga upp planet när skruven kommer.
Men efter kontakt med Trafikvakten i Sthlm bestäms att också vi blir kvar.
Vi får ett nytt schema för söndagen som vi alla säger ok till.
Sen hoppar vi in i en taxi som tar oss till det hotell vi ska sova på.
Vi går utmed floden Inn tills vi kommer till centrala Innsbruck.
Jag har aldrig varit här tidigare.
Är ju inte personen som söker mig till vinterorter.
Åker inte skidor.
Är rädd för liften och för backen.
Och för alla andra som åker i den.
Men oj vad här är vackert.
Med bergen som reser sig höga och snöklädda på båda sidor om staden.
Vi traskar runt och letar efter en restaurang att äta på.
Vi hittar ”Kråkan”.
Tycker den motsvarar våra österrikiska förväntningar och kliver in.
Här är varmt och stimmigt.
Det luktar mat.
Det blir schnitzel och rösti och soppa.
Så himla fint vi har det!
För mig är detta en sån jättestor del av charmen med jobbet.
Att aldrig riktigt veta hur dagen ska sluta.
Nu blev det verkligen helt annorlunda.
Och Luleå fick klara sig utan mig.
Dagen efter är skruven på plats.
I gryningen lyfter vi i ett tomt och iskallt plan mellan bergskedjorna och sätter kurs mot Malmö.
Vi lyfter som första plan.
Flygplatsen ligger mitt i stan så därför är start- och landningstider begränsade.
Efter en stund har värmen återvänt till kabinen.
Vi fixar kaffe och äter frukosten vi fick med från hotellet.
Schemat förändrades med gårdagens händelse.
Från Malmö flyger vi till Östersund med sportlovsfirare.
Och därifrån ner till Göteborg.
Sista leggen går till ARN.
Där går jag av.
Säger hej då till det underbara crew jag jobbat med.
Och går upp till basen och äter.
Vid 16:30 går det ett plan till GOT som jag hoppas komma med.
Det ser inte ljust ut just nu.
Inte många platser kvar.
Jag går ner till Gate 1A och kollar.
Det finns en del som står stand-by redan.
Jag köper min biljett så jag kommer in i kön.
Trampar lite nervöst med min väska på släp.
Har verkligen ingen lust att ta Expressen in till stan och åka tåg i dryga 3 timmar.
Inte nu när jag ser planet därute och det lyfter om 10 minuter.
Och marginalerna är på min sida idag också.
Kommer med som sista person.
På säte 14A avbokar jag tåget och cashar in min återbetalbara biljett.
Catching!
Ännu en jobbhelg till ända!
