Månad: mars 2022

Åker till Sthlm för annat än flyga.
Ja, det händer ju faktiskt.
Men jag brukar försöka kombinera det.
Slå två i en smäll liksom.
Det gjorde jag inte denna gång.
Och nu sitter jag på tåget hem till västvärlden.
Så jäkla nöjd!
Men trött.
Förstår inte vad som hände.
Glömde visst att det var en dag idag också…
Och dansade like there was no tomorrow.
Och drack vin och bubbel…
Lite för mycket, lite för sent…
Av allt…

Vi har haft branschdagar för våra medlemmar i branschföreningen.
Som styrelseordförande har jag varit med från början i all planering.
Och nu var det äntligen dags!
Vi har haft 1,5 fullmatade dagar.
Föredrag, mat och underhållning.
Sju föredrag, faktabaserade blandade med inspirations diton.
Två luncher, middag med vin, eftermiddagsfika, mingel med bubbel, underhållning, DJ, samt övernattning på The Winery Hotel för de som önskade.
Allt detta till det facila priset av 1000 kr/medlem!
Fattar du?
Allt det ovan för 1000 kr/person!
Vem vill inte vara med i en sån förening..?!?!

Om vi bortser från dessa två hektiska dagar har jag haft en soft vecka.
Jag flög en Oslo-Teneriffa-Oslo i söndags.
Därefter passiv flight till ARN.
Landade för sent för att hinna med sista kärran till GOT.
Fick lift med en kollega in till stan.
Blev avsläppt utanför dörren.
Och hoppade direkt i säng.
En ToR Teneriffa tar ut sin rätt.
Efter fem timmar ruskade jag sömnen ur kroppen.
Duschade och dressade mig.
Och letade desperat efter min vänstra airpod.
MÅSTE ha tappat den någonstans i lägenheten på St Eriksgatan.
Jag hade den på kvällen innan jag jobbade till Nice i fredags.
Och på morgonen på t-banan var den borta…
Hur kan sånt bara hända?
Jag som brukar ha sån koll på mina grejer…
Hittade den inte.
Och fick till slut kasta mig iväg för att inte missa tåget hem.

Vi var ett äkta skandinaviskt crew på den där Teneriffa-flighten.
Två danskar, två norrmän och två svenskor.
Jag var den enda från STO-basen.
Och vi hade ett glatt gäng med passagerare.
Både dit och hem.
När jag satt och chillade en stund kom det fram en ung kvinnan till mig.
”Du är så himla trevlig och glad”, sa hon.
”Du gör sån skillnad.
Du får oss andra att bli glada och må så bra.
Sluta aldrig vara så som du är!”
Herregud!
Vilken otroligt fin feedback!
Jag blev alldeles rörd.
Rörd och otroligt glad.
Och varm i magen.
Hon gjorde min dag minst lika mycket som jag tydligen gjort hennes och hennes resesällskaps.
Och hon valde att säga det till mig.
Det kunde lika gärna blivit osagt.
Och jag hade aldrig fått veta.

Vi är ofta så snabba på att framföra klagomål.
Vi borde istället bli bättre på att säga när något är bra!
Tänker att jag ska bli bättre på det själv.
Att faktiskt säga det där jag tänker när jag ser eller upplever något jag gillar.
Jag försöker tänka på det.
Brukar göra det.
Men det gör inget om jag gödslar lite extra, eller hur?
Lovar mig att jag ska göra mer av det.
Säga det.
När jag menar det.
För jäklar vad glad jag själv blev!

Och alla de där som betyder så mycket för en.
Familj, vänner och kollegor.
Som får en att må bra.
Att känna tillhörighet.
Acceptans.
Som låter en vara som man är.
Som får en att känna sig trygg som människa.
Och som får en att skratta.
De måste också få vet det.
Hur mycket de betyder.
Att mitt liv skulle varit en människa fattigare om inte de fanns där.
Vi vet aldrig när vi träffar en människa för sista gången.
Och sen är det försent.

Tittar ut på Norge.
Här är det också mitt i den beige årstiden.
Då ännu inget börjat spira förutom några tidiga tussilago och blåsippor.
Lutar huvudet mot nackstödet.
Kopplar bort mig själv en stund.
Det är långt in till Oslo från Gardermoen.
Solen tränger igenom den tunna huden över mina slutna ögonlock.
Träffar mig via takluckan.
Det är bara chauffören och jag i taxibussen.
Jag lämnade mitt Sthlmscrew på ARN.
Fick ett norskt istället och åkte tillbaka.
Nu körs jag ensam in till stan för en ny övernattning.

Min stand-byhelg har kickat in bra.
Efter Malagaflygningen i torsdags, som låg schemalagd, blev jag uppringd av Trafikvakten.
Stod vid Swedaviadisken och köpte ett flygbusskort när jag fick jobb utlagt alla dagar.
Toppen!
Annars började det ju lite krångligt.
Med nedfallen elkabel strax efter stationen i Herrljunga.
Där blev tåget stående i 2,5 timma innan vi kunde rulla vidare mot Sthlm.
Lurigt det där med tåg.
De kan bli stående och sedan vet du inte när du kommer väg.
Med flyget är det ju så att när vi väl är uppe i luften så vet vi när vi kommer att landa.
Då blir det liksom inte stopp där uppe.
Inte ultimat att somna vid 22:45 när jag ska upp 02:45.
Bara fyra timmars sömn i kroppen innan en Malagaflight…
Naaa, inte bra.
Men det funkade.
En natt är ok.

På fredagen har jag en senare check-in.
Inte förrän 09:10.
Och vid 10:00 ska vi lyfta mot Nice.
Kontaktar Fred, ”brorsan”, och säger åt honom att ha koll när vi åker tillbaka.
För när man sitter på hans terrass så ser man.
Ser planen lyfta mot himlen.
Hur de blir synliga när de kommer ovanför husen framför hans.
Ser hur de vänder ut över Medelhavet.
Jag vet precis hur det ser ut och låter.
Där har jag suttit många gånger i Rivieranvärmen
Suttit där och sett och hört dem.
Kan se det framför mig.
Men vi blir sena att lyfta från Arlanda.
För det börjar inte riktigt som planerat.

Det kommer ombord tre personer som väljer att lämna planet.
Kapten försöker få dem att ändra sig, men de går av.
Och detta påverkar så klart vår möjlighet att lyfta.
Planet är redan fullsatt.
Alla är ombord.
Kapten tar telefonen, slår på PA ALL och förklarar för dem vad som hänt och vad det medför.
Alla måste lämna planet.
Och ta med sig allt sitt handbagage.
Inget får lämnas kvar.
Det går alltså inte att låta någon gå på för att sedan lämna planet och inte komma tillbaka.
Säkerheten går alltid först på SAS.
Precis som när det finns incheckat bagage, men passageraren inte dyker upp.
Då måste det plockas av innan vi kan lyfta.
Och med den oro vi just nu har i vår närhet, så är det ännu viktigare att vara uppmärksam.
När planet är tomt och bara vi i besättningen är kvar görs en noggrann Security Search.
Så vad letar vi efter?
Jo, föremål som inte ska finnas där.
Bomber, så klart, vapen av olika slag, men även annat som kan skada planet, övriga passagerare och oss i besättningen.
När Searchen är klar släpps passagerarna ombord igen.
Och vi kan avgå med ca 45 minuters försening.

Nu sitter jag ensam på ett hotellrum i centrala Oslo.
Idag var en kort dag för mig.
Bara en Oslo-Arlanda-Oslo.
Checkade ut redan 10:25.
Utanför fönstret är det vår.
Himlen är blå och det är ca 8-9 grader.
Så jag ska dra på mig pw-kläderna och ge mig ut på en långis i stan.
Nere till vattnet och kanske en sväng till Grünerlökka.
Jag ska äta någonstans där det inte kostar en förmögenhet.
Och sen ska jag lägga mig tidigt.
Det är early bird imorgon.
Uppstigning 04:00.
Och sen väntar en ToR Teneriffa.
En lång dag.
Med ett norsk/dansk/svenskt crew.
Och jag ska stå för de blå-gula färgerna.

Det blev en kort sejour i Hammarby Sjöstad.
En månad – fyra nätter.
Nu är det ny adress i huvudstaden igen.
Jag har blivit Vasastan bo.
Närmare bestämt på St Eriksgatan.
Och det är verkligen ett bra läge för mig som jag nämnde tidigare.
Det här kommer att bli bra.
Hoppas det varar länge!
Jag sov där en natt förra helgen.
Och nu ska jag sova där i natt igen.
Jag bor numera i en sekelskifteslägenhet.
Den har högt i tak.
Och vinklar och vrår.
Och knarrande golvtiljor.
Och skeva fönster.
Det är alltid mycket ”död” yta i denna typ av lägenheter.
Och samtidigt är de så himla charmiga.
I Hammarby Sjöstad bodde jag i pinfärsk  nyproduktion.
Hemma bor jag i funkis.
Varje byggstil har sina pros and cons.
Jag vet precis hur jag vill bo.
Mitt i en stad – aldrig landet.
I en lägenhet – inte hus.
Så som jag har det nu är perfekt.
Trivs så oerhört bra.

Det har blivit många jobbhelger på raken.
Med denna är det tre.
Och med nästa blir det fyra.
Det lite som när jag jobbade på Dramaten i början av 90-talet.
Jag jobbade 100% som butiksansvarig för 4 butiker.
Och 6 kvällar i veckan jobbade jag i garderoben på vår nationalscen.
Det var inte jobb för mig.
Det var mitt sociala liv.
Det är lite samma sak nu inser jag.
Flyget är en del av mitt sociala liv.
Kan tyckas mycket, men jag jobbar ju inte 100% när jag är hemma.
Då fördelar jag tiden över dagarna.
Ser till att ge mig ledigt och ta egentid.
För 100% vill jag inte jobba längre.
Det har jag gjort mer än tillräckligt.
Samtidigt tycker jag det är kul att ha att göra.
Men det är skönt om det inte för mycket tider att passa.
Jag tycker om friheten.
När jag kan göra jobben när det passar mig.

Flyga är det jag vill göra mest av.
Och tid att bara vara ledig.
Hemma eller genom att resa mer själv.
För det vill jag verkligen göra mer av.
Resa själv.
Jag är ju en stadsvandrare.
Så det är städer som lockar mig.
New York – det ligger högt på listan nu.
Och Paris.
Och London och Berlin.
Nu har vi haft mycket vintercharter och vintersemestrande på planen.
Där kommer ni inte att hitta mig.
När vi öppnade dörrarna på planet i Östersund i söndags drog en iskall vind in genom dörren.
Och jag frös som en hund.
Trots kappa, halsduk och handskar.
Nej, det där går bort för mig.
Ge mig stad, värme, svett och ett par bra skor.
Ljumma kvällar på uteserveringar och massor av folk
Gärna lite terräng och bra hikingrutter också.
Då spinner jag.

Torsdagen börjar jag sent.
Jag åker tåg till Stockholm på förmiddagen.
Och checkar in 15:25 på crew base.
Sen flyger vi till Oslo.
Våren är på väg där också.
Vi behöver inte avisa planet i en evighet.
Och tur är det, för vi har knäckfulla plan.
Både dit och hem.
Jag har position 2A och annonserar.
Påminner gång på gång våra passagerare om att allt mindre handbagaget måste läggas under sätet framför.
Vi måste få ha bagagehyllorna till trolleyes.
Och det funkar bra.
Denna typ av flighter är det mycket handbagage på.
Mycket affärsmän som reser.
Då blir det ofta problem med för mycket handbagage.

Fredag flyger jag en charter till Fuerteventura från Göteborg.
Här är det aldrig några problem med handbagage.
Det mesta checkas in.
Och idag har jag glädjen att få flyga med en bekant.
Igen!
Vi hade mycket med varandra att göra i samband med det stora underhållsprojekt vi genomförde på fastigheten under 2020.
Han vinkade så glatt när han fick syn på mig i kabinen
Först kände jag inte igen honom.
Polletten trillade inte ner.
Han var liksom på ”fel” plats.
När vi går ner för landning ser jag blått hav på ena sidan planet.
På den andra är det sandfärgade berg.
Vi öppnar bakdörren och suger i oss av de ljumma vindarna.
Städet kommer.
Och cateringen för hemresan.
Sen är vi strax i luften igen.

När jag kommer hem till min funkistvåa i centrala Gbg vid 23.30-tiden har jag fått ett mess.
En arg granne har fått spel på annan granne som har sena fester.
Och ett jäkla spring och gapande.
Inte bara ikväll utan upprepat.
Och det har inte upphört trots att den störande vidtalats ett flertal gånger.
Går ner och lyssnar vid dörren.
Det är tyst.
Men en tjej öppnar när jag är på väg uppför trappan igen.
Presenterar mig som ordförande i föreningen och undrar vad som pågår eftersom det kommer klagomål.
Messar tillbaka till störde grannen och säger att vi ska ta hand om problemet.
”Ta hand om”… som mafiosos ungefär.
Det ska fan vara ordförande i en BRF-förening…

I receptionen ligger sex nyckelkort på disken.
Bredvid står sex små pappersbyttot med popcorn.
Lite salta och smöriga i smaken.
Så jäkla gott!
Precis vad jag behövde nu efter några leggar i det blå.
Eller i det svarta ska det väl egentligen vara.
Det var kvällsflighter idag.
Checkade in först 17:00.
Vi lyfter i en underskön solnedgång över Arlanda.
Och sen ser jag inte mer av dagsljuset denna dag.

Torsdagsmorgonen börjar på The Winery Hotel i Solna efter ett styrelsemöte.
Har en lååååång frukost med några kollegor.
Vi som hade möjlighet att dröja oss kvar.
Sen åker två av oss in till Stockholm.
Flanerar i den småkalla luften som solen inte förmår värma fullt ut.
Som doftar lite kyla och järn.
Förvåren.
När vintern inte riktigt har släppt greppet.
Men vet att den snart har förlorat slaget.
Vi går via Sergels Torg.
Hamngatan ner.
Förbi Dramaten, där mitt liv en gång cirkulerade.
Bortåt Strandvägen.
Och carpar dagen med en kaffe i solen på Hotell Diplomats uteservering.

När vi landar i Skellefteå, den där samma torsdagen, vid 22:30-tiden är det minusgrader ute.
Hemma i Göteborg är det meteorologisk vår nu.
Det har det varit sedan en dryg vecka tillbaka.
I Stockholm ligger det lite snö kvar där solen inte nått.
Fortfarande några steg kvar.
Och i norr är det vinter.
Snöhögarna är stora.
De kommer att ligga många veckor än.
Jag tillbringade en natt i Köpenhamn i början av veckan.
Tog en lång pw genom stan.
Med google maps till hjälp.
Och solglasögonen på.
Satt i Nyhavn och drack kaffe i solen.
Hade en filt om benen för att hålla värmen.
Förvåren är kall som stål, men oj vilken längtan den sätter igång i en.
Häftigt att få uppleva allt detta samtidigt.
Inom loppet av några dagar.

På fredagsmorgonen jobbar jag lite.
Från sängen.
På hotellet i Skellefteå.
Tycker om dessa tysta lugna stunder.
Bara jag och kaffekoppen.
Svaga ljud från bilar som kör förbi nere på gatan.
Andra än dem jag är van vid hemifrån.
Det ligger snö på taken.
Jag ser det genom fönstret.
Himlen är knallblå.
Hade jag haft tid hade jag gått en pw, men pick-up är 11:30.
Och idag måste jag prioritera lite annat.

Förlorar mig i landskapet utanför taxibussens fönster när vi körs till flygplatsen senare på dagen.
Solen faller genom höga tallstammar och snön glänser som silver.
Den är nästan helt orörd.
Bara djurspår som bryter det vita på sina ställen.
Vi kör förbi en glänta med enbart björkar.
Späda vita stammar med fläckar av svart mot snön.
Och i nästa stund återigen solen genom de höga ståtliga tallstammarna.
Hur vackert kan det bli?
Vintern är fantastisk…
…att titta på.

Flyger en slinga med ett toppencrew och idel kul och glada passagerare.
Det är en nordlig sådan dag ett och två.
Det är Skellefteå och Luleå innan vi avslutar dag två i Helsingfors där vi har layover.
Dag tre, lördag, kör vi en skidcharter till Salzburg därifrån.
Och i Stockholm är det sportlovsvecka.
Det märks i avgångshallarna.
Och på planen.
Fullt med folk.
Som före covid.
Älskar synen av trängsel vid gaterna och de fulla planen.
Och till sommaren kommer det att bli ännu mer.
Det är jag övertygad om!
Och jag längtar redan!

Sista dagen byter jag crew.
Första turen går till Frankfurt och tillbaka.
Och på den kommer det ombord en bekant.
Vi var tidigare i samma bransch.
Hon arbetade som agent i Tyskland åt goda vänners företag.
Jättekul att ses igen.
Oddsen att träffa någon vän på en flight är faktiskt ganska liten.
Det är många SAS-plan i luften.
Och vi är många som jobbar.
Men de gånger det händer är det verkligen superkul!