Månad: april 2022

Sitter och tittar ut på Sverige som ändrar färg.
Från havregrynsbeige till skir grönska.
Och så det där violetta skimret på trädens knoppar.
Precis innan de spricker upp.
Ett tågfönster är en bra utsiktsplats.
För att se årstiderna och dess övergångar.
Och vädrets skiftningar.
Från sol till regn till snö.
Inser att jag tycker om att titta på dem alla.
Men jag vill leva i den som står för dörren nu.

Nu har jag tre dagar standby framför mig.
Torsdag-lördag.
Sugen som attans på att komma ut och jobba.
Ringer Trafikvakten från tåget vid 08:30 för att höra om det finns någon plan för mig.
Det gör det inte.
Just nu.
Har ju legat hemma fyra dagar med halsfluss.
Och var tvungen att sjuka mig från förra flyghelgen.
Nu vill jag jobba!
INTE sitta standby!
Kommer fram till Sthlm strax efter 10.
Väskan och jag börjar lite planlöst gå.
Bestämmer mig snabbt för att gå till Kulturhuset/Stadsteatern och ta en kaffe.
Till att börja med.

Köper en java och sätter mig.
Och där blir jag sittande ganska länge.
Chattar och skriver.
Vid 11:30-tiden börjar det fyllas med folk.
Kulturtanter mest.
Och så börjar det luktar mat.
Så när det minskar på folk, vid 13:30-tiden, bestämmer jag mig för en framstöt.
Väljer torsk med en urgod sås på koriander och något annat grönt.
Och sallad till förrätt.
Och paj med grädde därefter.
Och mer kaffe.
Ja, jäklar!
Allt till det facila priset av 135 kr.
Kommer bli fler besök på detta ställe när tillfälle ges.

Och sen väntar jag.
Som en panelhöna på dans.
Men ingen från Trafikvakten ringer.
Man är ju lite bakbunden i standby-läge.
Visst, jag kan gå ut på stan.
Men jag måste kunna inställa mig på Arlanda inom 80 minuter efter att jag blir utkallad.
Så det betyder att jag behöver ha med mig väskan på släp.
Som en objuden jobbig person man inte lyckas skaka av sig.
Och när den är packad för dagar jag inte har en aning om hur de kommer att se ut…
Ja, då är den rätt fullmatad.
Och därför tung att släpa på.
Hade velat gå en riktigt lång PW i vårStockholm.
Eller om det regnat – gå på bio.
Inget av detta är ett option när jag är på standby.
Och standby som inneboende pendlare är inte heller ultimat.
Om jag ändå vore i mitt eget hem.
Då kunde jag fixat runt med andra ”måsten” under tiden.

Till slut går jag ”hem” till St Eriksgatan.
Blir utskälld av Helenas hundar.
Den lilla frallan Benny är värst.
Lägger mig på sängen och börjar kolla eventuella flighter där crewen inte är fullständiga.
Hittar ett med två nattstopp i Gbg som skulle passa mig som en handske.
Passar på att bidda junijobb.
Gydda hör av sig och föreslår en fika.
Så får det bli.
Vid 19-tiden ses vi på Rörstrandsgatan.
Och jag bestämmer mig för att ringa Trafikvakten och föreslå min egen höga person till den lilla slingan jag hittade tidigare.
Det blir en ”perfect match” då jag förklarar att det är helt ok för mig att jobba in på söndagen trots att det egentligen är en ledig dag för mig.
Vi checkar nämligen inte ut förrän 02:25 på söndag morgon…

Så på fredagen jobbar jag äntligen igen.
Flyger en ToR Göteborg och sedan ner igen för att sova där.
Nu sitter jag i min soffa med min stoooora kaffemugg.
18:00 flyger jag en charter till Chania.
Och tomt plan hem.
För att sedan landa mitt i natten.
Efter det går jag av min flyghelg.
Hemma i Gbg!
Och slippa ta mig tillbaka själv.
Så det blev en bra standby-helg detta också.
Även torsdagen fast jag inte fick någon flygning.
Jag fick ju sitta och vara kulturtant för en stund.
Fast ärligt talat tror jag inte jag smälte in så bra…

Kl 01:36 vaknar jag.
Halsen gör så förbannat ont så jag väcks av det.
Går upp på toa.
Dricker en mun vatten.
Och tar två alvedon.
Måste få sova.
Samtidigt vill jag att febern ska få rasa runt i kroppen.
Den behöver ju det.
Bränner ju upp det där sjuka jag har i mig.
Men för att sova måste jag få smärtlindring.
Och då dämpar ju det febern också…
Dilemma.
Vi människor har ju förmåga att växla vår kroppsvärme.
Så när vi blir infekterade så stiger värmen.
För att ta död på infektionen.
Man gjorde et test med ödlor en gång.
De kunde inte reglera sin kroppsvärme.
Så när de blev sjuka lade de sig i solen.
På så sätt höjde de värmen och blev friska.
Man testade då att inte ge dem möjlighet att ligga i solen.
Ödlorna dog.
Detta hörde jag i podden ”Agnes och Christer”.
Intressant att få veta sånt här tycker jag.
Förr, och kanske också nu, vad vet jag, fick man rådet att ta febernedsättande.
Detta är alltså inte bra, enligt Agnes.

Jag var tvungen att ”sjuka” mig från SAS också.
Tog ett tag innan jag hittade hur jag skulle göra.
Vi gör det digitalt.
Och det var första gången för mig.
Den första gången jag var sjuk var mellan flygningarna.
Då hade jag omikron/covid.
Jag fick leta och söka ett tag bland våra appar och filer.
Men till slut löste jag det.
Ringde för säkerhets skull Trafikvakten för att kolla att det gått fram.
Det hade det.
Kände mig som en IT-expert mitt i feberångorna.

Jag tillbringar den mesta tiden sittande eller liggande.
I sängen eller i soffan.
Med Ipaden nära.
Har tittat på filmer, dokumentärer och serier.
Vad annat går det att hitta på.
När jag är sjuk har jag ”man cold”.
Inget annat funkar i min hjärna.
Så det har blivit film, Dag för Dag, Beck och G.
Och dokumentärer – Whitney Huston, Amy Winehuse, Billie Holiday,
Sen kollade jag The Apprentice.
Och Elitstyrkans Hemligheter.
Blir fascinerad av att se vad de utsätter sig för.
Men i mitt febriga tillstånd blir jag nästan illamående.

Det är halsfluss jag har fått.
Jag har haft det mycket när jag var yngre.
Det räckte med att titta i halsen så såg jag alla tecken som behövdes.
Fick rådet av min läkare att låta det värka ut av sig självt.
De ger bara penicillin om det inte släpper.
Febern börjar så smått backa.
Igår morse 38,4.
Idag 37,9.
Men halsen är ett järn av smärta jag inte minns jag upplevt på länge.
Det är svårt att prata.
Och snyta sig.
För att inte tala om att svälja…
Och jag hade verkligen sett fram emot den här flygarhelgen.
Skulle jobbat ihop med en av mina vänner.
Nu sitter jag här och tittar ut från min säng.
Och ser strecken mina kollegor ritar mot det blå.
Fan!
Man får aldrig vara glad en hel dag.

Halleluja!
Nu är det äntligen slut på munskyddskrav på SAS!
Utom på flighter till USA, Kina och Italien.
Och gissa vad jag får…?
Två dagar Rom.
Såklart!
Lagen om allts jävlighet.
Men jag får i alla fall två dagar med Viktor.
Vi chefar i bakre galleyet.
Och äter påskgodis.
Bakom gardinen.
Utan munskydd.
Planen var så gott som helt fulla på Rom-flighterna.
Både hem och dit.
De kanske skulle ner och kolla påven.
Han brukar ju vinka från sin ”balle” under påskhelgen.
Älskar när vi flyger fullt.
Mycket att göra.
Och bra för SAS.

Det är tidiga morgnar denna slinga.
Och så himla praktiskt att bo där jag gör nu.
7 minuter till flygbussen!
Som går strax efter 04 på morgonen.
Så jag hinner till de där tidigaste check-in:erna på ett enkelt sätt.
Tidigare har jag ibland tagit taxi till Arlanda Express om inte tunnelbanan börjat gå.
Eller sovit på hotellet ute vid Arlanda.
Nu har jag bussen om hörnet.
Perfekt!
Hoppas jag kan stanna här länge nu.
Och hela området är trevligt.
Men det visste jag ju redan.
Jobbade en gång i tiden på Rörstrandsgatan.
En av butikerna jag var ansvarig för låg där.
Nu är gatan helt förändrad.
Massor av restauranger och barer.
Så det är där en kollega och jag passar på att ses.
När vi båda checkat ut från våra flighter sammanstrålar vi där en stund på fredagseftermiddagen.

Skulle väl ljuga om jag sa att jag hoppar ur sängen som en gasell 02:45…
Men som jag sagt tidigare…
Hellre gå upp då än lägga mig vid den tiden.
Schemat för maj ger mig blandad konfekt.
Har två 5-dagarsslingor.
Den första är tidiga morgnar.
Med check-in och pick-up mellan 05-06 på morgnarna.
Den andra sena kvällar.
Med check-ut efter 22:00.
Och två efter midnatt.
Den senaste vid 01:20…
Kommer kännas de sista timmarna.
När jag är hemma och flygledig går jag och lägger mig runt 21/22-tiden.
Sån är jag.
Jag mår bäst då.

Passar på att PW:a genom Stockholm när jag sover där.
Det är kalla vårdagar.
Uppe på Västerbron får jag dra huvan över huvudet.
Fryser rejält och kurar ihop mig för vinden.
Lyssnar på en riktigt bra bok.
Guillaume Musso, fransk författare, och hans bok ”Samtal från en ängel”.
Har bestämt mig för att ta en rejäl tur och avsluta den på Götgatan.
På The Hills.
En bar/restaurang som ägs och drivs av en fd SAS-kollega.
Varm rekommendation att besöka.
Fint ställe och suveränt trevlig personal.
Orkar dock inte gå hem därifrån.
Och känner att jag inte har tiden heller.
Behöver komma i säng inför morgondagens flygningar.
Så jag tar tunnelbanan från Slussen.

Strax är jag på väg ner till Göteborg.
Ska flyga passivt ner.
Enkel dag.
Bara ToR Köpenhamn.
Sedan mealstop i 3h och 20 min.
Där sitter jag nu
Så i natt sover jag hemma.
Om vädret är ok kanske det blir en PW över en bro.
Eller så blir det en kortare tur.
Och sedan slacking i soffan.
Imorgon är det på’n igen.
Tidig morgon.
Men enkel dag och sedan direkt hem.

Jag kommer att lämna Nice imorgon.
Med en människa mindre i mitt liv.
Under mina år här nere var hon viktig.
Hon var en stor del.
Hon blev min äldre syster. Hon blev en av mina bästa vänner.
Vi hade så mycket roligt tillsammans då på 80-talet.
Och varje gång jag kom ner så träffades vi.
En aperitif på Astons takterrass om vädret tillät.
Och sedan middag på Le Felix Faure.
Vårt stamhak de år vi umgicks här nere.
Sist vi sågs var i augusti förra året.
Du vet aldrig när du träffar en människa för sista gången.
Nu är hon borta.
Och vi kommer aldrig mer att prata minnen och nutid ihop.

Jag tänker på Christina och våra år i Nice.
När jag bodde i hennes lägenhetshotell och vi städa ut rummen om söndagsmorgnarna.
Jag nyss hemkommen från jobb på nattklubben.
Fortfarande sminkad och trött intill döden.
Christina hade alltid croissanter med sig.
En rejäl kopp kolsvart, fosterdrivande, kaffe och ett par cigg senare var vi redo att börja jobba.
Vi hängde på Le Felix Faure.
Kände alla som jobbade där.
Och andra som också ”bodde” där.
Det var liksom vårt vardagsrum.
Där diskuterade vi kärleksaffärer.
Blev berusade på vin och pastis.
Och var med om en mordhistoria när ägarens son blev brutalt mördad där en natt.
Så många år sedan nu…
Hon fanns i mitt liv i 37 år.

En riktigt rå kyla kryper uppför benen på mig när jag går till flygbussen torsdag morgon.
Fy fan vad vinter som kommer i april är kall!
Hoppar snabbt in i bussvärmen och tittar ut på grådiset på vägen till Landvetter.
Snart…, tänker jag.
Skruvar upp volymen på musiken i mina airpods.
De där jag fick köpa nya när en försvann för mig.
Och som dagen efter jag fått de nya levererade hittades av hon jag hyr rummet i Sthlm av…
Nåväl… nu har jag två uppsättningar.
Unnar mig på leggen till Nice.
Köper ”Celebrate” på vår SAS-menu.
Två små flaskor bubbel och en antipasti för bara 199 kr!
Skålar med den stiliga damen som sitter bredvid mig och pratar en stund med henne.

Och så är de där!
Palmerna och det turkosblå Medelhavet.
Och brorsan som väntar på mig i ankomsthallen.
Vi tar spårvagnen till Magnan.
Sen bussen upp till hans lägenhet.
Min säng är bäddad.
Rosén ligger på kylning.
Och ute på terrassen ser jag planen lyfta mot det blå.
Allt är som vanligt.
Livet är fint!
Om man låter det.

Duschar med vyn över palmerna.
Äter frukost på terrassen i solen.
Sen drar jag på 50-skyddet på armar, hals och nacke.
– Se upp för vinden, ropar Fredo när jag går.
Den är ok just nu, men igår kväll var den hård.
Det kommer den att bli i eftermiddag/kväll igen.
Ute är det +24 när jag börjar gå.
Min PW-runda utmed havet – Promenade des Anglais, hamnen och sedan Sentier du Bord de Mer.
Sedan fortsätter jag på Sentier Littoral.
Rundan som jag gått så många gånger tidigare.
Havet är upprört.
På sina ställen får jag parera för vågorna som slår in.

Lunchar i Villefranche.
En alldeles ljuvligt god kycklingsallad.
Den bästa jag ätit på länge.
Sen går jag vidare.
Tänker att jag ska gå runt hela St Jean Cap Ferrat också.
Men det börjar friska i med vinden.
Det kan vara vådligt att gå nära vattnet.
Så jag korsar halvön istället och går till hamnen.
Där tar jag ett glas rosé på en bar.
Hoppar sedan på bussen till Nice.
Älskar att sitta vid ett fönster långt bak, precis som på flyget.
Där sitter jag och kikar ut på allt det där välkända som jag tycker så mycket om.
Går sista biten uppför backen till Fredo.
Marschen och värmen tar ut sin rätt.
Jag är trött när jag kommer hem.
Vi beställer var sin pizza och kör en lugn hemmakväll.
Somnar mitt i en mening i boken.

Lördag går vi till Vieux Nice och köper ravioli.
Alltid på samma ställe.
Sen äter vi lunch på Course Saleya.
Alltid på samma ställe.
Dricker Aperol Spritz och tittar på planen som kommer in för landning.
När jag går hem springer jag in i min sätesgranne från flighten ner.
Den stiliga trevliga kvinnan jag samtalade med på vägen ner.
OCH det har visat sig att hon är mamma till en av mina arbetskamrater från Dramaten.
Hur stora är de oddsen..?
Detta måste firas med ett glas i solen anser Yvonne och jag.
Och så tar vi plats på en uteservering på Promenaden.
Så roligt med dessa spontana möten.
Det finns alltid nya människor att lära känna.
Att ta del av.

Nu sitter jag ute på terrassen i solen.
Det är lite svalare idag.
Och Frankrike går till val.
Första delen.
Idag väljs de två presidentkandidaterna.
Sedan har de ett sista val om två veckor.
Det om presidentposten.
Min Nice-vistelse denna gång blev båda ljus och mörk samtidigt.
Livet går vidare.
Och du måste lämna människor bakom dig.
Hade lovat Christina att komma och hälsa på henne i nya lägenheten i Roquebrune.
Nu blir det inte så.
Hon var min ”familj” när jag bodde här.
Nu kommer vi aldrig mer att ses.
Men jag kommer aldrig att glömma min ”storasyster”.
La Grande.

Nu har jag varit flygledig i 10 dagar.
Det började kännas… vad ska jag säga…
..lite rastlöst kanske.
Flyg-abstinens!
Nu står jag och väntar på att tågtoaletten ska bli ledig.
Tittar ut på det beige landskapet.
Mars – beige som havregrynsgröt.
När hela våren ligger och väntar på at bara få kasta sig fram.
Men det börjar komma så smått.
Och igår såg jag de första tidiga magnoliorna.
Säger man så?
Magnoliorna..?

Och jag fullkomligt älskar marsljuset.
När dagarna blir längre.
Och sommartiden kommer med ett ljusskutt framåt på kvällarna.
Även om jag tycker sommartid är ett onödigt påfund.
Flytta fram och tillbaka klockan.
Onödigt.
Det var en debatt om att ta bort det.
Men vad hände…?
Läste något om att det kunde bli depressioner av det…
Som om det inte finns en massa saker att bli depro av…
Som ingen gör något åt..
För det går inte.
Och jag tror att de som blir deprimerade blir det oavsett flytt av tid.

Hinner tänka en massa innan den där långsamma personen på toa äntligen öppnar dörren.
Det görs först efter att jag knackat hårt.
Efter typ 10 minuter.
Fan!
Hon kan väl inte bosätta sig på tågtoan!
Dörren öppnas och en ung kvinna tittar oförstående och lite dumt på mig.
Hon har halvlånga röda flätor och en konstig mössa på huvudet.
Och en kjol med byxor under…
En mönstrad kofta och en obestämbar palestinasjal runt halsen.
Och en näsring.
I handen håller hon mobil och liten sminkväska.
Var hon nu satt sminket i det osminkade ansiktet.
”Var du orolig..?” undrar hon.
”Inte det minsta! Men jag är väldigt kissnödig!”
Fôlk, tänker jag när jag snabbt låser efter mig.
En dryg timma försenade rullar vi in i Sthlm.
Raskar på stegen till Sveavägen 64.
Hon sa hon skulle sitta där med ett gäng arbetskamrater och ta en öl.
Och det gör hon, Helena.
En av mina bästa vänner sedan många år.
Vi går till en restaurang i närheten och äter Pad Thai.
Och pratar en massa.
Sådär så orden snubblar.
Det var ett tag sedan sist.
Det blir så när man bor långt ifrån och livet rusar på.
Måste lägga mig tidigt så vi skiljs åt redan strax efter 19.
Tar t-banan till St Eriksplan och somnar.

Fredagen börjar redan 02:45.
Långt innan marsljuset kommit.
Skakar sömnen ur kroppen.
Och sköljer bort det sista av den i duschen.
Stor kaffe och smink samtidigt.
Lite mat i magen.
Och sedan till flygbussen.
04:45 är jag på Arlanda.
Check-in 05:10 och off till CPH.
Passiv flight.
Jobbar tillbaka upp och sedan mot Göteborg där vi ska sova.
Vi flyger mellan sjöarna.
På ena sidan Vänern.
På andra, Vättern och Visingsö.
Molnen lämnar glipor.
Och solen får hela kabinen att lysa upp.
Landar 12:30.
Lämnar min flygbubbla och drar av uniformen.
Nerför backen till Södra Larmgatan 4 och Rosengrens Advokatbyrå.
På med headsetet och logga in på receptionsdatorn.
Ja jävlar!
Snabba ryck!

En SAS-kollega är också på stopp i Gbg.
Hon har varit i Rom tidigare på dagen.
Så när jag loggat ut repan och hon anlänt crewhotellet möter vi upp.
Vi har mycket viktiga spörsmål att avhandla.
Och jag får visa henne mitt hem.
Får sms från pursern att vi kommer lyfta med dryga två timmars försening.
Piloterna är sena från Paris.
Myndighetsreglerna runt flyg säger att har du jobbat 12 timmar måste din vila vara densamma.
Så jag slipper stiga upp 03:15.
Får sovmorgon till 05:30.
När jag landar i Palma inser jag, återigen, att jag måste dit snart.
Kanske i maj.
För nästa vecka har jag annat planerat…
Om det funkar…
Stay tuned 😉