Kl 01:36 vaknar jag.
Halsen gör så förbannat ont så jag väcks av det.
Går upp på toa.
Dricker en mun vatten.
Och tar två alvedon.
Måste få sova.
Samtidigt vill jag att febern ska få rasa runt i kroppen.
Den behöver ju det.
Bränner ju upp det där sjuka jag har i mig.
Men för att sova måste jag få smärtlindring.
Och då dämpar ju det febern också…
Dilemma.
Vi människor har ju förmåga att växla vår kroppsvärme.
Så när vi blir infekterade så stiger värmen.
För att ta död på infektionen.
Man gjorde et test med ödlor en gång.
De kunde inte reglera sin kroppsvärme.
Så när de blev sjuka lade de sig i solen.
På så sätt höjde de värmen och blev friska.
Man testade då att inte ge dem möjlighet att ligga i solen.
Ödlorna dog.
Detta hörde jag i podden ”Agnes och Christer”.
Intressant att få veta sånt här tycker jag.
Förr, och kanske också nu, vad vet jag, fick man rådet att ta febernedsättande.
Detta är alltså inte bra, enligt Agnes.
Jag var tvungen att ”sjuka” mig från SAS också.
Tog ett tag innan jag hittade hur jag skulle göra.
Vi gör det digitalt.
Och det var första gången för mig.
Den första gången jag var sjuk var mellan flygningarna.
Då hade jag omikron/covid.
Jag fick leta och söka ett tag bland våra appar och filer.
Men till slut löste jag det.
Ringde för säkerhets skull Trafikvakten för att kolla att det gått fram.
Det hade det.
Kände mig som en IT-expert mitt i feberångorna.
Jag tillbringar den mesta tiden sittande eller liggande.
I sängen eller i soffan.
Med Ipaden nära.
Har tittat på filmer, dokumentärer och serier.
Vad annat går det att hitta på.
När jag är sjuk har jag ”man cold”.
Inget annat funkar i min hjärna.
Så det har blivit film, Dag för Dag, Beck och G.
Och dokumentärer – Whitney Huston, Amy Winehuse, Billie Holiday,
Sen kollade jag The Apprentice.
Och Elitstyrkans Hemligheter.
Blir fascinerad av att se vad de utsätter sig för.
Men i mitt febriga tillstånd blir jag nästan illamående.
Det är halsfluss jag har fått.
Jag har haft det mycket när jag var yngre.
Det räckte med att titta i halsen så såg jag alla tecken som behövdes.
Fick rådet av min läkare att låta det värka ut av sig självt.
De ger bara penicillin om det inte släpper.
Febern börjar så smått backa.
Igår morse 38,4.
Idag 37,9.
Men halsen är ett järn av smärta jag inte minns jag upplevt på länge.
Det är svårt att prata.
Och snyta sig.
För att inte tala om att svälja…
Och jag hade verkligen sett fram emot den här flygarhelgen.
Skulle jobbat ihop med en av mina vänner.
Nu sitter jag här och tittar ut från min säng.
Och ser strecken mina kollegor ritar mot det blå.
Fan!
Man får aldrig vara glad en hel dag.