Jag är inte så noga med att fira helger.
Om det är nyår eller midsommar spelar liksom ingen roll.
Jag jobbar gärna.
Det är väl egentligen bara julafton som jag tycker är lite speciell.
Och så länge jag har min mamma kvar kommer jag att försöka tillbringa julafton med henne.
Men sen kommer det en dag då det förändras.
Då jag istället kommer att fira jul själv.
Eller med vänner.
Nåväl.
Det tar jag då.
Så att vara schemalagd hela midsommarhelgen är inga problem för mig.
Och vet du, jag tror detta är en av de bästa midsomrar jag upplevt.
Inte bara för att vädret för en gångs skull var bedårande.
Det bästa på över 50 år sas det.
Utan snarare för att jag gavs möjlighet att verkligen ta tillvara av allt det som är så vackert.
Dessa dagar var det en morgonslinga.
Med tidig uppstigning.
När solen redan står högt när jag går nerför Kungsgatan för att möta de andra.
Min sommarkorridor tom på folk.
Bara jag och väskan.
Lindarna utanför Lidl har börjat tappa sina blommor nu.
Men de doftar fortfarande lite där de ligger torra på trottoaren.
Nu är det mer nyponrosornas tid.
Men några sådana buskar finns inte på min väg till pick-up.
Och sen, tidigt sänggående.
Då jag drar ner persiennerna för att sova.
Och det fortfarande är åtskilliga timmar till solen en kort stund ska gå ner.
Det där skira juninätterna som aldrig blir riktigt mörka.
Som alltid färgas av ett ljus som ligger strax under horisonten.
Vi i crewet firar midsommar både i luften och på marken.
På de sätt som funkar för oss.
Med våra begränsade möjligheter.
Först ombord på planet med blåbärspaj som vi värmer i ugnen, kaffe och prästkragar i kruka med midsommarstång.
Och sen när vi landar tar vi spårvagnen ut till Saltholmen.
Temperaturen visar på 28 grader.
Himlen är klarblå.
Måsarna skränar och seglar runt på vindarna.
Segelbåtarna glider tyst förbi.
Fyllda av firande människor.
Vi går ut på klipporna och möts av ett sommarglittrande västerhav.
Och av folk som tänkt som vi.
Vi hittar ett ställe stort nog för att rymma oss alla.
Vi dukar upp med det vi hade möjlighet att komma över så här sent påkommet.
Två sillburkar, knäckebröd, lite godis, en låda jordgubbar, körsbär, chips, camembert, och lite vin jag tog med hemifrån.
Michael har en liten högtalare med sig.
Vi låter Spotify spelar sommarlåtar medan solen värmer huden och vi ständigt ändrar sittställning på stenklipporna.
I och för sig rundade och mjukt slipade av vågor från urminnes tider.
Men hårda mot våra rumpor.
Det är några timmar av totalt lugn och massor av midsommar.
Och nu sitter jag på min balkong.
Jag har fällt upp parasollet mot solen.
På högtalaren sjunger Totta Näslund och Josefin Nilsson.
Det är fortfarande 28 grader varmt.
Måsarna skränar och seglar mellan stenhusen här i city.
Och jag har gått av efter fyra dagar i luften.
Imorgon har jag lovat trafikvakten att ha standby från Göteborg om något oförutsett skulle hända och någon behövs snabbt här nere.
Men just nu ska jag bara lata mig och ikväll ska jag gå tidigt i säng.
Sova är underskattat.
Älskar att sova.
