Göteborg är försommarvackert och nyvaket.
Avenyn ligger öde och tom när jag rullar iväg med flygbussen.
I Stockholm är det ösregn över Arlanda.
Köper frukost i convinikylen på basen.
Där är det också lugnt och ganska folktomt.
De flesta är redan ute på sina morgonturer.
Sätter mig i en av massagestolarna och låter mig knådas av maskinen.
Fötterna blir så hårt åtgångna att jag drar upp dem ur stolens hårda grepp.
Det är inte det minsta skönt!
Note to self – inte massagestolen igen.
Åtminstone inte det programmet.
Fyra snabba inrikes med ett mealstop emellan.
Först Malmö och sedan Umeå.
Sitter en trappa upp i SkyCity och äter lunch.
Ser kön till säkerhetskontrollen.
Lång som en evighet ringlar den sig från terminal 5, genom hela SkyCity och ända bort till terminal 4.
Ni som ska resa från Arlanda i sommar – var i mycket god tid!
Jag hoppas de snart är ikapp med rekryteringen till säkerhetskontrollen.
Det är det som är problem har jag förstått.
Sist på dagen flyger jag passiv till Oslo med Åhsa och Johan.
Leena får vi lämna kvar för hon har tappat rösten totalt och kan bara väsa.
Istället får vi en norsk kollega på standby som ska möta upp oss dagen efter.
Oslo är en mix av sol och vita moln.
Ösregnet som vräkte ner över Sthlm har vi lämnat bakom oss.
Vi blir bussade till hotellet i centrala Oslo.
Alla tre får var sin svit om två rejäla rum och lyxig toa med båda badkar och dusch.
Norge vet hur vi ska behandlas konstaterar vi.
För att fira denna uppgradering i livet tar vi hissen upp till 33:e våningen och hotellets skybar.
Vi sitter vi och pratar medan vi ser solen gå ner över Oslo.
Magnifikt!
Vid 22:30-tiden lägger jag mig.
Fönstret får stå öppet mot den ljusa svala Oslonatten.
Och jag sover som en prinsessa i min breda dubbelsäng.
I Norge har de en grej som kallas ”piliotpakke”.
Det är ett matpaket som vi, mot uppvisande av badge och anställningsnummer, kan hämta ut.
Det passar vi på att göra när vi kommer till Gardermoen på förmiddagen.
Kostar gratis!
Eftersom vi är i laxens förlovade land tar jag en sallad med nämnda fisk, humus, linser och bönor.
Vid gate A12 möter vi upp Siri.
Vår norska kollega.
Hon och jag jobbar bak.
Jag har position 2L.
Med andra ord är det jag som sköter våra betalterminaler och har ansvar för kolla av kabinen.
Och så ska jag briefa de som sitter vid nödutgångarna.
Sen lyfter vi mot Alta.
I Nordnorge, i Finnmark.
Med fötterna i Barens hav.
Så långt norrut har jag aldrig varit.
Det ligger fortfarande snö på fjälltopparna.
Det kan jag se från mitt jumpseat därbak.
Här bor drygt 15.000 invånare.
Nästa ställe norrut är Svalbard.
Där skulle jag väldigt gärna vilja ha en layover.
Det hade varit en upplevelse.
Jag hade väldigt gärna legat ute på en Norge-slinga i fyra-fem dagar.
Få ha layover på ställen som Tromsö, Trondheim, Bergen, Stavanger osv.
Hoppas jag får det snart.
En hel del kollegor har haft det så det är inte omöjligt.
Men jag kommer till Bergen idag.
Fast bara på vändning.
Ser en del av landskapet från mitt lilla fönster därbak.
Och från bakdörren när vi byter passagerare.
Sen lämnar vi Norges andra stad och åker tillbaka till Oslo.
På vägen upp till Alta åt jag den lastade crewmaten.
Hör och häpna – det var lax!
Och nu vid gate D7, i väntan på maskinen till Stockholm och sista leggen för dagen, är jag oerhört glad för min ”pilotpakke” som ligger i väskan och väntar på att bli uppäten.
Den smakar ljuvligt i en hungrig mun.
Men jag har aldrig varit kräsen när det gäller mat.
Jag lever inte för att äta.
Tvärtom.
Jag äter för att leva.
