ONE DOWN, THREE MORE TO GO

Regn mot rutan.
Måndag kväll.
Ledigheten är lugn.
Sovmorgnar och inga tider att passa.
Bara jag och kaffet och genomgång av kommande veckas exams…
Jag går igenom mailen.
Fixar med BRF:en.
Jobbar igenom PAf’s administration och ekonomi för veckan.
Ringer SAS crew-support angående återlämning av mina grejer till dem.
Gör upp om en tid då jag ska komma.
Mailar Ted Bernhardtz om återlämning av uniform och väskor som ska till dem.
Känner återigen hur det nyper till om hjärtat.
Sista dörren att stänga om livet med SAS.
Sen dyker jag ner i min TUI-utbildning.
Och vänder tankarna mot allt det nya som väntar.
Som jag är så taggad för nu!

Första veckan av kursen är till ända.
Tre kvar.
Jäkligt intensiva dagar.
Med massor av information att trycka in i skallen.
Och med viktiga exams.
Tre den gångna veckan.
Och tre i veckan som kommer.
Som vi måste klara.
Även om jag har gjort detta en gång tidigare så kan jag inte ta något för givet.
Det har dämonerna piskat in i mig.
Vissa saker benämns på andra sätt.
Och hela kursen är på engelska.
Det var den på SAS också eftersom flygets språk är engelska, men där var våra instruktörer svenska.
Nu är det engelsmän.
Chris och Laura denna vecka.
Chris är dessutom från Skottland.
Så hans accent är betydligt svårare för oss att förstå.
Laura är från London.
Det gör det lättare.
Men de är suveränt bra båda två.
Fantastiska personer.
I veckan som kommer får vi två nya engelsmän som instruktörer.

Tisdagen var information, prova ut uniform och installera våra ipads.
Ett av våra viktigaste arbetsredskap som måste vara up and running omgående.
Vi gör hela vår utbildning via den.
Och våra exams.
Och den måste alltid finnas med när vi är ute på jobb.
På onsdagen samlas hela gruppen av 14 taggade ladies.
Och så trycks gasen i botten!
Vi går rakt in i Dangerous Goods.
Stort ämne.
Viktigt och tungt.
Vad skulle du gissa är vårt största problem/fara rörande farligt gods?
Det är faktiskt litiumbatterier.
Finns överallt.
I telefoner, ipads, laptops…
Och de kan överhettas och fatta eld.
Och är det något vi absolut inte vill ha på 10.000 meters höjd är det en brand.
För det kan gå förbaskat fort.

Dagen efter har vi exam rörande Dangerous Goods.
Och sen kastas vi direkt in i Security-kapitlet.
Lika viktigt och lika stort som det förra.
Dagen efter har vi exam på det.
Två dessutom.
Och samma upplägg.
Vi måste klara båda.
Säkerhet är ju vad vårt arbete går ut på.
Vi ska utan incidenter eller olyckor ta våra passagerare, och oss själva, från A till B.
Även om många vill tro att det är att servera drinkar…
Så just nu är det inga problem med vad jag ska göra på kvällarna.
Eller den lediga helgen som just passerat.
Skulle kunna plugga dygnet runt.

Jag minns den där varma maj 2018 när jag gjorde detta första gången.
I SAS-hangaren och på CAE på Arlanda.
Och kvällarna i det lilla rummet på Skinnarviksberget i Stockholm.
Med allt pluggande.
Då var allt detta helt nytt för mig.
Nu känner jag till terminologin.
Och kan leta i min egen minnesbank.
Men de där dämonerna härjar fortfarande där i bakgrunden.
Även om de har tystnat något så jag ser till att vara förberedd och påläst.

Därför blev det en söndag och måndag med inläsning.
First Aid denna gång.
Imorgon, tisdag, är det dags för exam i det ämnet.
Och det är lika stort och lika viktigt som de två tidigare.
Känns snart som om det ska poppa ut ur huvudet på mig.
Börjar bli trångt därinne.
När jag inte läser om First Aid, gör jag E-learningtest, kurser, på paddan.
Det ska också vara klart innan vi åker upp till Arlanda för vidare utbildning på CAE.
Och jag gillar inte att vara sent ute.
Vill ha allt klart i god tid.
Nu har vi en vecka kvar här i Göteborg.
Sedan flygs vi till Stockholm.
Attans vad roligt det här känns!!
Så håll tummarna för mig!
Snart lyfter jag mot nya spännande destinationer!