Månad: november 2022

Adventvecka.
November är grå nu.
Som kallnat diskvatten.
Molnen ligger lågt.
Drar med sig fukt från havet.
Mörkret kommer tidigt.
Och mörkare ska det bli.
En hel månad dunklare.
Sverige i november är fyllt av vemod.
Men jag tycker om detta lilla andetag innan jul.
Det kommer upp stjärnor.
Och slingor på balkongerna.
Staden blir så vacker när mörkret kommer och den fylls av julljus.
Jag fixar också jul.
Och lyssnar på julmusik.
Men vägrar tomtar.
Aldrig en tomte!
Julen är vit och grön för mig.
Den är stjärnor och slingor.
Och en fejkgran.
Utan fejkbarr.
Inget annat.

Jag har fått tid att göra det denna vecka.
Plocka fram julen.
För jag har haft standby.
Och inte blivit utringd på jobb.
Standby is a bitch!
Jag hävdar att det är så.
Vill antingen jobba eller vara ledig.
Ledig på riktigt.
Ledig att fritt disponera min tid.
Efter mina år på SAS är jag inte van vid att sitta standby utan att bli utkallad.
Det hände så gott som aldrig.
Jag minns en dag de inte ringde under senaste året.
En dag.
Bara denna vecka har jag suttit fyra dagar.
Det låser mig.

Som nu, i vår BRF, när vi skulle ha jobb med ventilation hela veckan.
Jag kunde bara vara säker en dag.
Det gjorde att fyra andra styrelsekollegor också var tvungna att hjälpa till.
Och sen händer inget.
Jag går fyra dagar i limbo.
Sover lite sämre för det kan ringa tidig morgon.
Har alltid väskan packad och redo.
Och mat klart i kylen.
Nu ser decemberrostern lite annorlunda ut.
Som tur är!
Då har jag ”bara” fem dagar standby.
Och jag hoppas jag komma ut på något riktigt kul…
Ett litet stopp i Mexico hade ju inte suttit illa.
Eller varför inte Grancan!
Det duger gott.

För det är det jag vill.
Komma ut.
Att få resa arbetandes är det jag tycker allra bäst om.
Det gjorde jag under många år när jag hade mitt eget företag.
Reste jorden runt.
Och jobbade samtidigt.
Jag blir lätt rastlös om jag är ledig för mycket.
Så jobba och resa passar mig perfekt.
Men när jag inte jobbar vill jag vara helt ledig.
Kunna planera min dag och tid precis som jag vill.
Kunna resa själv.
Det är det standby hindrar mig från.
Veckan som gick kändes lite som covid-tiden.
När jag satt hemma alldeles för mycket.
Jag pratade med en kollega om det.
Vi upplevde samma känsla.
Och du fattar, den är inte bra.

Men en riktigt positiv grej med att inte bli utringd…
Jag fick möjlighet att fira min systerdotters födelsedag.
Sweet sixteen!
Vart tog alla de åren vägen?
Hon är på väg att bli vuxen.
Antar att hon redan känner sig som det.
Det gjorde jag när jag var sexton.
För en evighet sedan.
Vart tog alla mina år vägen?
Jag fyller 60 till sommaren.
Det är svårt att greppa.
Låter så gammalt.
Känner mig liksom inte redo för det.
Saker jag hinner fundera på.
När jag går mina pw i novemberdiset.

Nu preppar jag för nästa vecka.
Då ska jag flyga min SNY, elevtur, med Dreamlinern!
På tisdag åker vi över, en kursare och jag.
Vi kommer att flyga från Manchester till Kap Verde.
Kommer hem på fredag.
Så nästa gång ska jag berätta om mitt äventyr på 787-8 Dreamliner.
Ser verkligen fram emot det.
Ska bli så kul!
What a dream!

Hurghada ser ut som Kiruna från ovan.
Med skillnaden att när vi flög in över Kiruna var det snö på bergen.
Nu är det sand.
Och de är mjukt rundade, bergstopparna.
I Kiruna var de taggigare
Och färgen var vit och grå.
Här är den beige.
Sandfärgad.
Varmare i tonen.
Precis som temperaturen.
När jag går hem efter flighten har vädret slagit om.
Från mild höst till en bitigare luft.
Skulle stannat i Hurghada…

Vi har en strulig flight.
Med trasiga ugnar.
Vilket medför att vi inte har möjlighet att servera varm mat.
Men vi löser det.
Fixar det.
Trollar med knäna.
Och passagerarna är så himla rara och tillmötesgående.
Så det blir ännu en positiv tur med mitt nya bolag.
Och mina nya kollegor.
Så kul med alla dessa bekantskaper!
Jag går position 4L idag också.
Den är ganska krävande.
Jag både annonserar och sköter köket.
Men jag vill lära mig den.
Lika bra att ta det tyngre direkt.
Så det sitter sedan.

När jag jobbade på SAS var det position 4R, eller 2L som den hette där, som skötte köket.
Här heter vi 4L (left door) och 4R (right door).
Det är där vi sitter vid start och landning.
På SAS hette vi 2A (right door och placering aisle) och 2L (left door).
Det var Airbus:en som hade ett säte där man satt med gången, aisle, framför sig.
På Boeing finns inte det utan vi sitter vid var sin dörr.
Här benämns nödutgångarna vid vingarna för 2L/3L och 2R/3R.
Då blir dörrparet längst bak 4L/4R.
En annan skillnad är att 4L och 4R armerar sliderna på sina respektive dörrar.
Sedan crosscheckar vi varandra.
På SAS var det 2A (4L) som armerade båda dörrarna.
Och 2L (4R) crosscheckade.
Cabin Manager (purser sa man på SAS) ringer sedan till 4L och den positionen rapporterar att sliderna är armerade och croisscheckade.
På SAS var det 2L (4R) som rapporterade vid uppringningen.
Så det är en del nytt att förhålla sig till.
Och detta är inte det enda.

Vi sitter i ett typ Attefallshus och väntar på att få göra vår medical examination UK.
Ja, det var ju det där med Brexit igen…
Tui Nordic är Skandinavien och UK.
Det är därför vi måste ha godkänd medical report också fört UK.
Vi kommer flyga en del ihop med crew därifrån.
På GB-registrerade plan.
Och då måste vi ha detta.
Vi är fyra kvar från vår kurs som ska göra den.
De andra gjorde i förra veckan.
Jag kommer igenom utan problem.
Får mitt stämplade och påskrivna Cabin Crew Medical Report.
Men detta har tagit HELA dagen.
Vår plan att åka in till London och äta på något kul ställe kommer inte att hända.
När vi är klara och framme vid hotellet är kl runt 20-tiden.
Det blir mat på hotellet istället.
För planet går hem tidigt.

05:15 ringer väckarklockan.
Släpar mig ut till duschen.
Fixar en kaffe medan jag gör mig iordning.
Frukosten är inte öppen så här tidigt.
Det finns flingor, nån typ av söt kakbit, äpple och yoghurt nere i repan.
Tar äpple och naturell yoghurt.
På Heathrow blir det mer kaffe.
Och ytterligare en yoghurt.
Ser en delegation med kineser.
Alla klädda i vita skyddsdräkter och munskydd.
Ursäkta, men tror de på fullt allvar att covid smittar via kläderna.
Eller skorna.
För de är också täckta med skydd.
Sen ser vi ”valen” taxa in och blir impade.
Så kallas superjumbon Airbus380.
Planet i två våningar.
Den finns bl.a på Emirates, Qantas, British Airways, Air France och Etihad
Planet kan ta 853 passagerare!
Det är lika många personer som bor i byn där jag är uppväxt.
Det ger lite perspektiv.
Det har tillverkats 254 st totalt.
Emirates är det bolag som har flest.
Men nu görs den inte längre.
Airbus gjorde en felbedömning av marknadens utveckling.
Och projektet blev aldrig lönsamt.

Vinkar hej då till London och UK för denna gång.
Hemma i Göteborg har vädret på riktigt slagit om.
Vinden är isande kall ute på Landvetter.
Får lift med Linnea in till stan.
Går av vid Korsvägen och bestämmer mig för en rask promenad hem.
Dumt beslut!
För det är ju så satans kallt.
Sätter mina stelfrusna händer under varmt vatten.
Det spränger i dem.
Fy för vinter och kyla.
Tur jag fick två Thailandsturer i december!

Måndag sen eftermiddag.
Stiger in på vår crew base på Landvetter.
Lite nervös.
Mycket taggad.
Ska bli så himla kul att få flyga igen.
Senast var den 26 september.
Min sista med SAS.
Den från Göteborg till Arlanda.
Det har gått 6 veckor sedan dess.
Känns som ett annat liv.
Eller som igår…
Idag är det min första med TUI.
En ferry till Larnaca.
En tomflight.
Mina nya kollegor troppar in en efter en.
Vår Cabin Manager är van och har varit med länge.
En annan är också ”gammal i gamet”.
De två andra är ganska nyutexade.
Och så jag.
Både ny och van samtidigt.

Pre-flight briefing.
Inte så annorlunda mot den jag är van vid.
Vi bestämmer våra positioner.
Eftersom jag är utöver ordinarie crew har jag inte någon position med säkerhetsansvar.
Vi bestämmer att jag går bak.
Med Hanna som min ”skugga”.
Vi går igenom serviceupplägget.
Kollar hur mycket mat som är beställt.
Vad som är specialmat.
Piloterna möter upp.
De ger oss en snabb briefing om flygtid och väderförhållanden.
Och så sätter vi på oss våra hattar.
Tar väskorna på släp.
Och går till planet.
Det står vid gate 21.
Bakom passkollen.
Vi ska till Cypern.
Och de är inte med i Schengen.

18:35 lyfter vi från ett novembermörkt Landvetter.
Jag sitter bak på säte 4LX.
Så fort vi kommer upp i luften värmer vi vår mat och äter.
Jag kollar ett avsnitt av The Handmaid’s Tale.
Sen försöker jag sova.
Det går inte.
Men jag sluter ögonen och bara ligger där.
Det hade varit skönt att få en timmas sömn.
Natten kommer att bli lång.
Vi ska landa vid halv 5 tiden på morgonen…
Och när vi till slut gör det ligger fukten och dimman lågt över marken på Landvetter.
I avgångshallen köar folk för incheckning.
Det är morgonflighterna som ska iväg.
Jag har bokat en Über.
Det går inga bussar så här tidigt på morgonen.
Vågar inte chansa på att det finns taxi på plats.
Två av mina kollegor åker med till stan så vi delar på kostnaden.

På torsdagen är det dags igen.
Nu är jag utexad och ordinarie crew.
Turen går till ”Grancan”.
Lång dag kommer det att bli.
Jag tar position 4L.
Har alltså ansvar för dörr 4L.
Och så annonserar och rapporterar jag.
Och har köksansvar…
Blir mycket att hålla ordning på.
Det är som sagt inte samma som jag är van vid.
Måste hyvla bort lite mer av det gamla.
Ida är till stor hjälp.
Hon är van.
Och hon är bra.

Får ett sms.
Med en bild på vårt TUI-plan.
Min syster sitter i planet bredvid.
Ska till Sthlm med BRA.
Ser oss och tänker att kanske är jag där.
Det är jag.
Liten värld.
Kl 06:15 steg jag upp.
00:45 släcker jag lampan.
Det är en köttig dag.
Inte mycket dötid.
Vi är igång så gott som hela tiden.
En sak som är ”tillbaka” för mig är taxfree-vagnen.
Den togs bort på SAS under 2019.
Här finns den.
Ida och jag tar hand om den försäljningen både dit och hem.
Och vi säljer bra tycker jag!
Jag gillar att sälja, både från drinkvagnen och taxfree-vagnen.
Får dessutom provision på allt som säljs.
Jag gillar det faktum att vi kan påverka själva.

På tisdag är det julafton för mig
Då kommer ny roster.
Då får jag veta var jag ska tillbringa julen.
Och nyåret.
Och om jag får några roliga stopp.
Håller tummarna för det!
Stoppen alltså.
Jul och nyår blir som det blir.

Imorgon ska jag flyga min första tur med TUI.
Det är det första jag tänker när jag hör regnet smattra på fönstret.
Vaknar sent.
Drar ut på dygnet.
För jag har fått en sen flight.
Lyfter 18:35 på kvällen.
Kommer att landa kl 04:35 på tisdag morgon.
Jag ser ett par kursares inlägg på stories.
De är nere på Grand Canaria och har sin första flight.
OCH med layover!
Just nu, med regnet därute… ja du fattar… skulle vilja…
Själv fick jag en turn-around till Larnaca som min första.
Sådana är jag ju iofs van vid sedan åren på SAS.
Och jag har inget emot det.
Schemat är som det är.
Vad jag kan utläsa av min nya roster så flyger vi tomma ner.
En ferry flight alltså.
Vi ska hämta upp resenärer.
Nu avslutas chartersäsongen runt Medelhavet.
Och den börjar på andra ställen i världen.
Dit jag hoppas jag snart ska få vända nosen.

I helgen har jag haft standby.
Mellan 05:30 – 13:00.
Jag passade på att pratade med min nya ”trafikvakt”.
För att presentera mig och för att kolla möjligheten att komma ut.
Insåg att den skulle vara ganska liten.
Jag måste ju flyga min ”elevtur”, min SNY först.
Kan alltså inte bli inkallad för att någon blir sjuk.
Det skulle ju varit ifall någon annan SNY skulle bli sjuk.
Så de skulle rådda om i schemat och sätta mig där istället.
Men inget har hänt.
Och jag har sovit gott utan att bli utringd.
Annars gillar jag ju att få jobba när jag är stand-by.
Men min första flight vill jag kunna förbereda.

För det är en del jag måste ”hyvla av” från SAS-livet.
Saker och ting görs på lite andra sätt.
Safety Demonstrations tex, den görs i lite annan ordning.
Och annonseringen är något annorlunda.
Den på SAS kunde jag ju by heart.
Nu ska jag lära om.
Måste tänka till när jag läser.
Eller när jag står i gången och ”demar”.
Vill ju inte stå där som ett miffo med syrgasmasken när kollegan talar om flytvästen…
Men det ska nog gå bra.
Jag har mina sätt.
Och är hyfsat lättlärd…

Har haft en hel vecka i hemmalugnet.
Kommit ikapp med jobb och åtaganden.
Känns alltid som så mycket när jag varit borta ett tag.
Men sen går det alltid snabbt när jag väl sätter mig med det.
Gjorde kvartalsavslut och redovisning till Skatteverket för mitt eget bolag.
Och månadsavslut och redovisning för rekryteringsföretaget där jag jobbar.
Fraktdokument hos Mats.
Bostadsrättsföreningen.
Godmanskapen.
Tvättstugan.
Frisören.
Och städning…
Har inte tagit tag i det än.
Borde göra.
Kanske idag.
Ja, definitivt idag!

Det är över en månad sedan jag flög senast.
Nu saknar jag det.
Mycket!
Skulle önska jag hade ett mycket tightare schema.
Alla på kursen fick en ganska gles första roster.
Med mycket standby.
Men förhoppningsvis blir en del av det jobb.
Jag vill ut och flyga runt.
Det är ju det bästa jag vet.
Jag har två turer i veckan som kommer.
SNY-flighten på måndag och sedan en ToR Las Palmas på onsdag.
Ingen layover då heller.
Men det kommer väl.
Jag får ge mig till tåls.
Till nästa rostersläpp.
Den 15 november.

Jag har försökt ”bidda”.
Vet inte om jag lyckats och gjort rätt.
Det var lite komplicerat att förstå hur jag skulle göra.
Där har jag i alla fall lagt in önskemål om long haul.
Alla dagar i veckan, hela månaden.
Och med 1–10 ”days away from home”.
Har en kollega som flyger med TUI från Arlanda-bas.
Han har fått ett stopp på en hel vecka i Mexico i slutet på november.
Ja, det kan jag också leva med.
Just give it to me!