Adventvecka.
November är grå nu.
Som kallnat diskvatten.
Molnen ligger lågt.
Drar med sig fukt från havet.
Mörkret kommer tidigt.
Och mörkare ska det bli.
En hel månad dunklare.
Sverige i november är fyllt av vemod.
Men jag tycker om detta lilla andetag innan jul.
Det kommer upp stjärnor.
Och slingor på balkongerna.
Staden blir så vacker när mörkret kommer och den fylls av julljus.
Jag fixar också jul.
Och lyssnar på julmusik.
Men vägrar tomtar.
Aldrig en tomte!
Julen är vit och grön för mig.
Den är stjärnor och slingor.
Och en fejkgran.
Utan fejkbarr.
Inget annat.
Jag har fått tid att göra det denna vecka.
Plocka fram julen.
För jag har haft standby.
Och inte blivit utringd på jobb.
Standby is a bitch!
Jag hävdar att det är så.
Vill antingen jobba eller vara ledig.
Ledig på riktigt.
Ledig att fritt disponera min tid.
Efter mina år på SAS är jag inte van vid att sitta standby utan att bli utkallad.
Det hände så gott som aldrig.
Jag minns en dag de inte ringde under senaste året.
En dag.
Bara denna vecka har jag suttit fyra dagar.
Det låser mig.
Som nu, i vår BRF, när vi skulle ha jobb med ventilation hela veckan.
Jag kunde bara vara säker en dag.
Det gjorde att fyra andra styrelsekollegor också var tvungna att hjälpa till.
Och sen händer inget.
Jag går fyra dagar i limbo.
Sover lite sämre för det kan ringa tidig morgon.
Har alltid väskan packad och redo.
Och mat klart i kylen.
Nu ser decemberrostern lite annorlunda ut.
Som tur är!
Då har jag ”bara” fem dagar standby.
Och jag hoppas jag komma ut på något riktigt kul…
Ett litet stopp i Mexico hade ju inte suttit illa.
Eller varför inte Grancan!
Det duger gott.
För det är det jag vill.
Komma ut.
Att få resa arbetandes är det jag tycker allra bäst om.
Det gjorde jag under många år när jag hade mitt eget företag.
Reste jorden runt.
Och jobbade samtidigt.
Jag blir lätt rastlös om jag är ledig för mycket.
Så jobba och resa passar mig perfekt.
Men när jag inte jobbar vill jag vara helt ledig.
Kunna planera min dag och tid precis som jag vill.
Kunna resa själv.
Det är det standby hindrar mig från.
Veckan som gick kändes lite som covid-tiden.
När jag satt hemma alldeles för mycket.
Jag pratade med en kollega om det.
Vi upplevde samma känsla.
Och du fattar, den är inte bra.
Men en riktigt positiv grej med att inte bli utringd…
Jag fick möjlighet att fira min systerdotters födelsedag.
Sweet sixteen!
Vart tog alla de åren vägen?
Hon är på väg att bli vuxen.
Antar att hon redan känner sig som det.
Det gjorde jag när jag var sexton.
För en evighet sedan.
Vart tog alla mina år vägen?
Jag fyller 60 till sommaren.
Det är svårt att greppa.
Låter så gammalt.
Känner mig liksom inte redo för det.
Saker jag hinner fundera på.
När jag går mina pw i novemberdiset.
Nu preppar jag för nästa vecka.
Då ska jag flyga min SNY, elevtur, med Dreamlinern!
På tisdag åker vi över, en kursare och jag.
Vi kommer att flyga från Manchester till Kap Verde.
Kommer hem på fredag.
Så nästa gång ska jag berätta om mitt äventyr på 787-8 Dreamliner.
Ser verkligen fram emot det.
Ska bli så kul!
What a dream!
