Solen skiner som lucialjus på fasaderna utmed Avenyn när jag rullar iväg med flygbussen.
Skenet bedrar.
Det är hardcore iskyla.
För en frusen som jag.
Flyger propellerplan till Vantaa Airport.
Helsingfors har höga drivor av det vita kalla.
Boar in mig i mitt hem för kommande dygn.
Och går ner till hotellrestaurangen.
I högtalarna de traditionella julsångerna.
”Nu tändas tusen juleljus”…
På finska…
Fullt naturligt med tanke, jag vet.
Men det är rejält akward trots det.
Hungrig som den berömde vargen.
Trycker i mig en caesarsallad precis som jag gjorde i Manchester.
Skillnaden är att denna är god.
Inte den bästa jag ätit.
Men god.
Tar två chokladbitar från repan med mig upp på rummet.
Dessert.
Det är jag värd…
Sover en bra natt i kalla snöiga Finland.
För här har det kommit mycket.
I göteborgska mått mätt.
Frukost och sedan streaming sittandes i sängen.
Går till flygplatsen och köper lunch.
Är inte hungrig men vet att jag måste ha något innan vi börjar.
Det tar ett bra tag från pre-flight briefing till vi får möjlighet att äta.
Idag tog det ca 7 timmar…
Då går det inte att komma oäten.
Flyter bort i sömn en dryg timma innan jag behöver förbereda mig för jobbet.
Vet att jag har en nattflight framför mig.
Vet att jag behöver sömnen.
Idag jobbar jag fram.
I premium klassen.
Den lite dyrare.
Ungefär som business-class.
Men på chartersätt.
Jag har position 1R.
Har alltså hand om köket fram.
Ska ha koll på maten och att vi fått allt det vi ska ha.
Både till crew och passagerare.
Att alla specials är lastade.
Glutenfritt, vegetariskt, veganskt, laktosfritt, barnmat…
Totalt är det 298 passagerare.
47 av dem sitter här.
Detta är min första flight på Dreamlinern som aktivt crew.
Det är skillnader i serviceupplägget jämfört med 737:an.
Men också jämfört med det jag var van vid på SAS.
Håller fortfarande på och lär om.
Hyvlar bort.
Old habits die hard, som man säger.
Alla som jobbar på R-positioner får första rasten
Jag är alltså i första gruppen som får gå upp i crewresten och sova.
2,5 timma/grupp får vi.
En smal brant trappa leder upp till vår lilla bunker.
Där finns 6 bäddar.
Den till höger när jag kommer upp är ledig.
Ålar mig in.
Det går inte att sitta rakt.
Taket är för lågt.
Lägger kudden till rätta.
Vecklar ut den lilla filten.
Knyter upp mitt serveringsförkläde.
Viker ihop det och stopper ner det i den lilla fickan på väggen.
Petar ner mina glasögon på samma ställe.
Tar på min cardigan.
Måste hålla mig varm om jag ska lyckas sova.
Ställer skorna precis utanför min lilla sängplats.
Lägger mig tillrätta.
Ser till att filten täcker fötterna.
Fixar inte kalla fötter.
Då går det inte att sova.
Drar för den tjocka gardinen som täcker mitt lilla bo.
Fäster med tryckknapparna på sidan.
Sätter alarmet på telefonen på 2,25.
Kommer behöva fixa till håret när jag kommer ner igen.
Och borsta tänderna.
Sen släcker jag min lampa.
Lyckas hitta sömnen den här gången också.
Lite ytlig, lite obekväm.
Örhänget trycker sig in i huden.
Måste lägga handen emellan.
Får lite liggont och behöver vända mig.
Trångt.
Filten åker på sned.
Gör ryggen kall.
Drar och fixar för att få den att täcka mig.
Somnar om.
Och vaknar först när min klocka ringer.
Känner mig helt groggy när jag tar mig ner för den branta lilla trappan.
Öppnar dörren och kommer ner till mina kollegor i bakre galleyet.
Går genom en nedsläckt kabin.
Mot främre galleyet där jag har min position.
Går långsamt ifall någon passagerare skulle vilja något.
Kanske ha en fråga.
Det är flera timmar till vi ska landa.
Nästan alla sover.
Några tittar på film.
Det glimmar från små skärmar när jag passerar.
Det slår mig hur mycket större detta plan är jämfört med de jag är van vid.
Så kul att få denna erfarenhet också.
Att få flyga långt.
Det blir ett helt annat arbete.
Och liv.
Älskar det redan.
Snart ska jag landa i Thailand.
För ett dygns stopp.
Värme mot frusen göteborgshud igen.
Kommer njuta maximalt!
