Kl 16:15 går jag hemifrån.
Kl 20:50 öppnar jag dörren igen.
Diskmaskinen har gått klart.
Plockar ur.
Sätter på en kopp te.
Väljer det där ingefära/lime som jag köpte i Cancun för två veckor sedan.
Funderar på om jag ska packa upp väskan.
Bestämmer mig för att inte gör det.
Kommer troligtvis få standby resten av veckan.
Då kan den lika gärna stå redo.
Ifall.
Hinner inte fram till Landvetter i tid.
Och ändå bokas vi alla om till ett senare flyg.
Det som vi skulle åkt med 18:05 hade inget av oss hunnit med.
Hoppar på bussen 17:15.
Den som egentligen skulle gått 16:30.
Det går bra i början.
Inne i stan märks inget.
Men sen tar det stopp.
Nånstans i Kallebäcksmotet.
Kryper fram.
En meter här, en där.
Det blir mörkt utanför rutorna.
Ett pärlband av röda baklyktor framför oss.
Och bilar som rullar lätt i motsatt riktning.
Jag sjunker in i musik och patiens på mobilen.
Det kommer att gå bra.
Vi har ju gott om tid.
Planet går ju om nästan tre timmar…
19:55 rullar vi in framför flygplatsen.
Trots att chauffören lämnar motorvägen i Landvetter samhälle och kör ”bakvägen” till flygplatsen, räcker det inte.
Dessutom har gaten hunnit stänga.
Crew Office har fått sätta in tre standbyer från Sthlm.
Jag har kontakt med dem på telefon med jämna mellanrum.
Talar om hur det går för oss.
När vi beräknar vara framme.
Men marginalerna är inte på vår sida.
Hade det gått 15-20 minuter snabbare…
Då hade gaten fortfarande varit öppen.
Och vi hade hunnit med.
Jag tar vändande buss tillbaka till stan.
Lyssnar på tystnaden.
Stirrar ut i halvdagern i rummet.
Klockan är 06:30
Jag borde varit i Finland.
Vaknat där.
Inte här.
Ätit frukost med kollegorna.
Förberett mig för Thailand.
Istället ligger jag här.
Lyssnar på det ljudlösa därute.
Inga bilar.
Inget.
Bara tystnad.
Inser att det måste kommit en hel del snö.
Runt 9-tiden börjar det första ljudet av plogbilar höras.
Jobbat lite vid datorn.
Inte mycket att göra.
Hade ju rensat inför jobbresan.
Jobbat undan.
Går mellan fönstren och tittar på det vita.
Det faller fortfarande.
Lätta flingor som dalar därute.
Dricker en stor mugg kaffe.
Dricker en till.
Papayan som jag förberett för kvällen på hotellet i Helsingfors äter jag till frukost istället.
Kommer inte få möjlighet till någon påfyllning till veckan.
Tinar korv stroganoff från frysen.
Substitut för papayasallad på stranden.
Äter vid köksbordet med den fallande snön som en fond.
Tuggar på korvbitarna samtidigt som jag ser en bil som kämpar i modden.
Tjej med mobil i ena handen.
Gasar och slirar.
Det skriker i motor och hjul.
Kille kommer förbi.
Puttar på.
Polaren i passagerarsätet hoppar ut.
Står först på trottoaren och tittar.
Inser efter lite hjärngympa att hon också bör hjälpa till.
Tjejen vid ratten juckar framåt i sätet.
För att vara behjälplig.
Tittar på klockan när jag gör mig klar för sängen
Den är 21:00.
Skulle dånat fram genom en mörka atmosfär nu.
Halva arbetsdagen skulle vara gjord.
Det skulle vara dags för crewresten.
Snön glittrar fortfarande under gatlyktan.
Faller inte lika ihållande längre.
Tar av mig facet.
Smörjer ansiktet med over-night hydratating mask.
Tar morrocan oil olja i håret.
Sätter upp det i en knut på huvudet.
Stänger sovrumsdörren.
Stänger av elementet.
Öppnar fönstret.
Tisdagen den 7:e mars blev inte som jag tänkt.
Verkligen inte.
Ville slippa snö.
Fick massor av det.
Det bara fortsätter.
Rasar ner.
Marssnö – den mest oönskade snön som finns.
För att muntra upp mig bokar jag resor inför våren.
En i april.
Två i maj.
Alla med SAS.
Det blir så.
Har eurobonuspoäng jag behöver använda innan de förfaller.
De ger mig en gratis flight till New York.
Bara 671 kr i skatter och avgifter.
Sen lägger fd kollegor ut SAS Friends & Family.
Länk och password till erbjudanden med bra priser.
Det blir en tripp till Nice.
För 195 € ToR.
I april blir det en tripp till Rhodos.
”Tjejyssnar” (repeat) på Hotel California med Eagles.
”On a dark desert highway
Cool wind in my hair
Warm smell of colitas
Rising up through the air…”
Måste vara en av de bästa låtar som någonsin gjorts.
Lundell sa en gång, efter att han ställt in en konsert då han var i fyllan:
”Även en inställd konsert är en konsert.”
Min inställda resa blev en resa.
På olika sätt.
En del av dem kommer att göras lite längre fram.
Och jag har fortfarande lust att göra den där road trippen genom södra USA…
Från öst till väst.
Hyra en bil med cab.
Åka genom natten.
Ta in på små motell utmed vägen.
Men den vill jag inte göra själv.
Vem hänger på..?
