På hotellet tar jag av mig uniformen.
Hänger den på en galge.
Och glömmer den för ett drygt dygn.
Packar upp det lilla jag brukar.
Necessären, boken, läsglasögonen…
Flyttar täckjacka, halsduk och stövlar till stolen.
Känns väldigt långt borta just nu.
Fast det bara är en arbetsdag bort.
Allt annat får vara kvar i väskan.
Bor alltid i väskan.
Känner mig inte så trött.
Bestämmer mig för en PW till flygplatsen.
Kolla plan.
Och gå i sanden.
Tar med en lånehandduk.
Och hyr en solstol bredvid kollegorna som redan hunnit ner.
Sen går jag.
Drygt 12.000 steg senare är jag tillbaka.
Snabbt till matstånden utmed vägen.
En papayasallad och en skivad mango.
Jag borde sovit.
Alltså verkligen.
Tog fel beslut.
Ligger på solstolen och inser det.
Det är 34 grader.
Luften står helt stilla.
Och jag känner mig som rammad av ett tåg.
Flyter bort en stund i värmen.
Ytlig sömn.
Inget djup.
Går till lilla servicebutiken och köper en breezer.
Passerar haschtomtarnas stolar.
Uppe på rummet stänger jag av ac:n.
Vill inte att det är för kallt.
Har svårt för kasten mellan hetta och kyla.
Blir lätt ac-förkyld.
Jag jobbar på position 2R.
På min vänstra sida har jag Linnea, en av mina kursare.
Och framför mig i premium, på 1R, huserar Sanna.
Också en kursare.
Kul att få ett stopp med dem.
Vi hinner beacha ihop.
Bränner fötterna som råkar hamna utanför när jag domnar bort en stund.
Och solen flyttar på sig.
50-skyddet har spolats bort av vågorna när jag gick min PW.
Vi äter ihop på kvällen.
Först är det bara vi tre.
Till slut är vi nästan hela crewet.
Gillar det där att man kan komma och gå lite som man vill.
Det är svårt att gå därifrån.
När kvällen är varm.
Och sällskapet nice.
Men jag måste.
Somnar snabbt.
Sover i 12 timmar.
Hade kunnat sova längre.
Jag tog ett dumt beslut.
Skulle helt klart ha gått och lagt mig när jag kom till hotellet.
Sovit i 2 timmar.
Då hade jag mått bättre.
Vi tappar ungefär en natts sömn när vi ligger ute på en kort långflight.
Nu har vi ett stopp på bara 28 timmar.
Då hinner jag inte sova igen det jag missar.
En eller två timmar i crew resten.
Och, om jag hade gjort som jag brukar, en eller två timmar efter vi landat.
Det motsvarar inte en natts riktig sömn.
Då jag får hela sömncykeln.
En del av det kan jag ta igen genom att sova länge natten efter.
Men då måste jag få sova.
Ibland är det svårt.
När jag korsar tidszoner.
Kroppen har sin rytm.
Den cirkadiska rytmen.
Det har alla levande organismer.
Dygnsrytmen störs av jetlag.
Det tror jag alla har varit med om någon gång.
Det bästa är alltid att försöka följa det dygn som råder dit man kommer.
Kroppen söker sig automatiskt till den ljusa delen av dygnet.
Även för oss som är där så kort stund.
Jag drabbas inte av jetlag på dessa korta stopp.
Min kropp hinner aldrig ställa om.
Men jag känner av sömnbristen.
Framför allt om jag gör som jag gjorde nu.
Det ska inte hända igen.
Hädanefter ska jag sova ett par timmar efter landning.
Om vi landar på morgonen.
För det spelar också in.
Vilken tid på dygnet vi landar.
Om jag ska stretcha dygnet.
För att inte vakna för tidigt på morgonen.
Eller om jag ska korta det.
För att dagen inte ska bli alldeles för lång innan jag får sova.
Det är viktigt att se till att jag får sova ut så mycket som möjligt innan flighten hem.
Från Thailand är den drygt 13 timmar.
Med briefing och efterarbete blir det ca 15 timmar.
Det är en lång arbetsdag.
Vi väntar på att få taxa ut på startbanan.
Från mitt jumpseat ser jag ett annat TUI-plan landa precis innan det är vår tur.
Det ser ut som om ljusen utmed landningsbanan blinkar.
Det är värmevågorna över asfalten som får dem att darra.
Ligger tätt över asfalten.
Tänker på människorna som står några meter ifrån oss.
Där jag stod igår.
Redo med sina kameror.
De kommer att bli piskade av sanden vi river upp när jetmotorerna drar på.
Gör ont.
Det gäller att skydda ögonen.
Och hålla munnen stängd.
Nu ska jag jobba mig tillbaka till norr.
Ett nytt halvvarv runt jorden.
