Och så tar vi fart på startbanan.
Hela den tunga Dreamlinern drar på för fullt.
Och lyfter.
Lutar mig fram och tittar ut genom fönstret.
Genom soldiset ser jag Karlatornet långt därborta.
Sedan girar planet och vyn är borta.
Bara blå vårhimmel och sol.
Med påsken framför oss.
Vi flyger tomma till andra sidan jorden.
Det är dags att hämta upp.
Vintersäsongen går mot slutet.
Kabinen är full av halvklädda flygvärdinnor.
Alla byter om.
Och letar upp en plats att boa in sig på.
Vi har drygt 12 timmar att fördriva.
Flyger med öppen cockpitdörr när det bara är vi.
Sedan 9/11 är det ju inte längre tillåtet att göra det med passagerare ombord.
Maten sätts i ungarna.
Jag väljer räkor i thaisås.
Ljuset dimmas.
Alla sjunker ner i sitt.
Jag kollar Erin Brockovich på paddan.
Utanför fönstren går solen ner.
Ganska snabbt är det helt mörkt.
Flyger genom tusen och natt.
Ser ett glittrande Bagdad långt därnere.
På min högra sida Iran.
Passerar Kuwait.
Och flyger in över persiska viken.
Vattnet är fullt av ljuspunkter.
Tror först det är båtar.
Men nej, det mesta är oljeriggar säger kapten.
Irak ligger bakom mig.
Passerar Saudi Arabien.
Och det minimala öriket Bahrain.
Strax därpå Qatar och Doha.
Ovanför mig stjärnor strödda över en svart himmel.
Nedanför glimmar mellanöstern.
Och framför dyker Dubai och Abu Dhabi upp ur mörkret.
Klockan har blivit midnatt svensk tid.
Under oss glittrar ett exotiskt Dubai när vi passerar högt ovan.
Över alla miljontals ljus.
Över Burj Khalifa.
Över den berömda palmön.
Framför oss, i öster, börjar det försiktigt ljusna.
Ett smalt tunt band av rodnad.
När vi passerar Muskat i Oman har jag lämnat cockpit.
Då är jag uppe i crew resten.
En del av kollegorna väljer att sova i sätena.
Tänk att jag fortfarande blir lika fascinerad när jag passerar alla dessa städer och platser.
Tanken på att jag är högt ovanför just nu.
På min egen flygande matta.
Ögonen är fulla av grus när jag vaknar.
Att sova halvdant i tre timmar är ingen nattsömn.
Klockan är fyra i min kropp när jag packar ihop min lilla bädd.
Går nerför den smala trappan och ut genom dörren.
Från mörker till ljus.
Utanför planet är det full dag.
Vi är över Bengaliska bukten.
Blå himmel.
Blått hav.
Vita molntussar.
Stretchar sömnen ur kroppen.
Borstar tänderna.
Fixar till håret.
Kaffe.
Lite frukost.
Om inte fullt två timmar landat vi.
Vi lyfter över havet.
Vanligtvis lyfter vi inåt land och landat från havet.
Jag lutar mig fram och ser stranden där vi var igår.
Där vi satt och åt.
Första gången jag var där var det lucia.
Nu är det påsk när jag kommer hem.
Så fort det har gått.
Det som varit min vardag försvinner bakom mig.
Medan jag kliar mina tio myggbett på benen.
Och de tre på vänster arm.
Har kört Thailandspendeln hela vintern.
Och ett par Mexico.
Har älskar det.
Microdoser av sol och värme.
Och livet i luften.
Min kabinchef i bakre galleyet låter mig ta ansvar för köket helt själv på hemvägen.
Love it!
Det är mycket specialmat som vanligt i Finland.
Men attans, det funkar och går snabbt.
Känns roligt att få avsluta med den positionen.
Och få det att funka bra.
Jag sov dåligt sista natten.
Ytligt och ryckigt.
Bara fem timmar.
Enda gången jag sover riktigt djupt är när klockan ringer.
Då är det natt i kroppen på mig.
Hade kunnat sova minst tre timmar till.
Men väl ombord och när jobbet tar vid är det som bortblåst.
Vi landar i Helsingfors vid 20-tiden.
Köper en ingefärashot.
Sätter mig i sängen och sippar på den.
Kommer ner i varv med ett spel på paddan.
Och boken.
Sen sover jag.
Tungt och länge.
