NEW YORK NEW YORK – PART 2

Gå över broar.
Det är min grej.
Gör det hemma.
Måste göra det här.
Och i New York – broarnas broar.
Ikoniska.
Kända i hela världen.
Och så måsta jag ta mig ut till Williamsburg.
I Brooklyn.
Vad passar då bättre än att göra det via Brooklyn Bridge.
Men varför måste jag hit..?
Jo, det är där den stora communityn av chassider lever.
Jag är så fascinerad av dessa människor.
Vet att jag inte kommer att komma dem nära på något vis.
Men vill känna atmosfären där.
Insupa intryck.
Jaga det annorlunda.
Jag måste få titta mer.

Går till Brooklyn via Brooklyn Bridge. Så klart! Det finns nog få broar som är mer ikoniska än just denna. Idag ska jag ut på span…

Chassider är ultraortodoxa judar.
De flesta av dessa kom till USA under judeförföljelserna i Europa på 30- och 40-talet.
De har valt att konservera den livsstil de första chassiderna hade.
För 300 år sedan.
Här, i Brooklyn, har de byggt upp sitt eget samhälle.
Sin egen värld.
En stad i staden.
Ett gammaldags liv långt från vår moderna värld.
Men ändå mitt i den.
De använder inte smartphones.
Bara flipphones.
Deras äktenskap arrangeras av en äktenskapsmäklare.
Språket de talar är jiddisch.
Jag är i definitiv minoritet här.
Det går 9 chassider på en av mig.
Och min fascination är enorm.

Chassidisk man i typisk klädsel. Alla män, unga som gamla, är klädd så här och har hårkrullar och skägg.

Männen har sån där hårkrullarna på var sida om ansiktet.
Långa och dinglande.
Och antingen kippa eller hög svart filthatt, med kippa under.
Till detta bär de lång, tjock, svart rock.
Mitt i sommarvärmen.
Och om de tar av den så har den en vit skjorta under.
En sån med trådar på sidorna.
Även de små pojkarna har det.
Ja, alltså kippa och hårkrullar.
Inte lång rock och filthatt.
Ser det när de hämtas från skolan i de stora gula skolbussarna.

T.o.m. de små skolpojkarna har hårkrullar och kippa.

Även kvinnorna har speciella kläder.
Svart är den genomgående färgen.
Ibland ser jag beige eller brunt.
Inga färger i övrigt.
Och låga svarta skor.
Kjol en bra bit ner på benen.
Och blus som är knäppt ända upp i halsen.
Ofta en tjock kappa över detta.
Och en peruk.
Deras hår är antingen dolt eller bortrakat.
Många av dem har också en liten svar hätta bak på huvudet.
Som en typ av kippa för kvinnor.
En del har en hel scarf runt håret.
De använder inte make-up
Och inte kondom…

Även kvinnorna har sin speciella klädsel även om den är lite mer ”lössläppt” än männens. Men peruken och de svarta, vita och brun-beige tonerna i färger är genomgående. Och låga skor, alltid låga.

Jag letar efter ett fik där jag kan sätta mig och bara kolla.
Bakom mina solglasögon.
Men det blir lättare sagt än gjort.
Inte ett enda fik.
Inte en enda restaurang i hela området.
Går inte ortodoxa judar på fik?
Eller restaurang?
Nej, tydligen inte.
Det är definitivt ingen business att satsa på här.
Däremot finns det ganska mycket mataffärer jämfört med på Manhattan.
För de lagar och äter sin mat hemma.

Jag blir blåst på fik möjligheten. Slutar med att jag åker ut till Coney Island och fikar. Långt att åka, men det är både resan och målet som är grejen.

Jag pw:ar mig tillbaka till Manhattan igen.
Till den värld jag känner.
Den jag är hemma i.
Väljer Williamsburg Bridge.
På hitvägen tog jag Brooklyn Bridge.
Broarnas bro, liksom.

Tillbaka på Brooklyn hoppat jag av tunnelbanan och går sista biten tillbaka till Manhattan. Väljer att göra det via Williamsburg Bridge. Den minst kända av de tre broarna som förbinder söndra Manhattan med Brooklyn. Men den är magnifik, den också. Lite svår att fota för det är järnkonstruktioner överallt.

Har du shoppat, undrar några.
Inte en pryl, kan jag svara då.
Och jag har inte varit på något museum.
Det hade jag kunnat tänka mig om jag hittat något intressant.
Och tagit mig tid.
Men det blev inte så denna gång.
Jag har inte betalt för någon ”attraktion” förutom rundturerna.
Ingen tur upp i Empire State eller The Edge.
Men jag har andats in en massa weed!
För fan vad det röks på överallt.
Sedan det blev tillåtet här så är det överallt på gatorna.
Ja, utom i chassidernas område då.
Jag undrar vad detta kommer att ge för resultat om några år.
Det faktum att många går runt och är höga hela dagen.
Hur kommer den utvecklingen att se ut?
Tror inte det kommer mynna ut i något bra.

En kort stund på rummet varje morgon och varje kväll. Resten av tiden är jag ute och ränner runt på stan. Men jag har dragit högsta vinsten med denna utsikt över Manhattan Bridge.

När jag kommer upp på mitt rum tar jag av mig skorna.
Det är det första jag gör.
Låter fötterna komma ut i frihet igen.
Jag har packat två par skor.
Det måste jag ha.
Så fötterna får omväxling.
Behövs när jag går så mycket.
I övrigt är jag alltid lättpackad.
Reser med bara handbagage.
Alltid.
Behöver inte mycket.
Lever i mina pw-kläder.
Och de kläder jag reser i.
En klänning brukar jag ha med om vädret är varmt.
Den använder jag aldrig denna gång.
Inte heller den extra, lite ”finare” jumpern jag har med.

Sista dagen besöker jag Ground Zero. En plats fylld av sorg och minnen, men också av framtidstro. Den dagen det brakade lös här förändrade den värld vi kände i grunden. För alltid.
Det nya tornet som fått ersätta de två som en gång stod här. Det kommer alltid att stå i skuggan av minnet av dem. Alltid vara ”istället för”. De två tvillingarna var ikoner för hela staden. För en hel värld. Och det var väl just därför de blev måltavlor. Vissa saker går aldrig att förlåta.

Somnar och vaknar för sista gången med utsikten över Manhattan bridge.
Min fond under min vistelse här.
Min tavla.
Och som ljudkuliss det dånande skramlet av subwayen som passerar över brons järnkonstruktion mellan Manhattan och Brooklyn.
Hela dygnet.
Det blev mitt New York soundtrack maj 2023.
Sista dagen går jag till Ground Zero.
Den nya skrapan är vacker, men det går aldrig att ersätta de två som en gång stod här.
De var ikoniska.
De var New York.

Tar en tur på Staten Island-färjan. Åker förbi Frihetsgudinnan. Den vackra gåvan från Frankrike.
New York är gammalt och nytt. Stannar till vid synen av detta när jag går mot tunnelbanan för att åka till flygplatsen och kan inte låta bli att fota.

Tar mina väskor.
Går ner i tunnelbanan och åker mot Port Authority.
Dit jag kom för några dagar sedan.
Har jagat ”hela raden” på planet.
Och lyckats denna gång också även om det är mer folk ombord nu.
När vi lyfter vänder jag mig om.
Ser New York långt där borta.
Är det sista gången jag är här?
Eller kommer jag tillbaka?
När är sista gången för något…?
Det vet du aldrig.

När jag är på väg hem en kväll och korsar ett övergångsställe ser jag denna bild när jag tittar åt sidan. Vattentornen som är så typiska för NYC, graffiti och det höga huset med några tända fönster mot en himmel som mörknat blå-svart. Hej då New York. Kanske ses vi igen, kanske inte… Men jag hoppas det!

NEW YORK NEW YORK – PART 1

Jag har verkligen dragit vinstlotten på planet.
45 A (fönster) och hela raden ensam.
Och när vi flyger in mot Newark har jag hela Manhattan som ett glittrande smycke utanför fönstret i skymningen.
Det är en lång kvällning.
Vi flyger med den i ryggen.
Det mörknar inte när vi flyger västerut.
Det är ungefär samma tid när jag landar som när jag lyfte.
Tvärtemot när jag flugit mot öst hela vintern.
Då kommer natten snabbt.
Tittar ut på den välbekanta SAS-loggan på vingspetsen.
Sjunker ner i min serie.
Och sen somnar jag en stund.

Att få flyga in med denna vy är lite nypa-mig-i-armen-feeling. Jag kunde inte fått ett bättre säte. A-sida och hela raden för mig själv. 1:a klass!

Tar flygbussen till Port Authority vid Times Square.
Sen går jag hela vägen ner till mitt hotell på Lower East Manhattan.
En rejäl bit.
Men skönt efter dryga 8 timmar på flyget.
Och så känslan.
Att få gå genom New York på kvällen.
Andas in stan med en gång.
Google maps hjälper mig.
Även om staden är förvånansvärt enkel att hitta i.
Och jag har ju varit här förr.
Checkar in på hotellet.
Åker upp till 6:e våningen.
Drar ifrån gardinerna och tittar ut på Manhattan Bridge.
Upplyst och magifik!
Vinstlott på utsikten också!

När jag drar ifrån gardinerna på hotellet möts jag av denna utsikt. Blir lite mer nypa-mig-i-armen-feeling! Helt otroligt att jag ska få se Manhattan Bridge varje morgon och kväll under mina dagar här.
Och på morgonen ser jag detta! New Yorks broar är verkliga mästerverk! Titta på detta! Så vackert!

När jag går genom Chinatown är jag tillbaka på Hong Kongs bakgator.
I de mer inhemskt asiatiska kvarteren.
Nedslitet.
Hängande ankor i fönstren.
Frukt och grönsaker som säljs på gatan.
Staplade i och på plastbackar, frigolitlådor och pappkartonger.
Konstiga torkade ”snacks” som jag inte ens vill veta vad det är.
Torkad och färsk fisk.
Levande ål.
Kinesiska lyktor.
Money-coming-cats i butiksfönstren.
Skyltar med kinesisk skrift.
Språket.
Lukten.

Chinatown om kvällen. Då ser man inte hur slitet och faktiskt, nedgånget det är. Men det är ändå vackert. Jag tycker om Chinatown.
Boxningsklubb har sparring ute på gatan i Soho.

När jag korsar gatan och kommer in i Soho är det helt borta.
Skiljelinjen är knivskarp.
Då är jag i USA igen.
Downtown är min favoritdel av staden.
De lägre byggnaderna.
Uteserveringarna på gatorna.
Mycket grönska.
Småbutiker med udda brands.
Ingen neon.
De typiska New York-trapporna upp till ytterdörrarna.
Brandstegarna utanpå husen.

Det är förvånansvärt grönt i New York. När jag kommer första gången blev jag positivt överraskad av allt det gröna som kantar gatorna. Runt Midtown är det dock inte lika grönt. Det är för mycket skyskrapor. För mycket av allt liksom.
De så typiska trapporna upp till ytterdörrarna. Så snyggt. Och sedan brandstegarna utmed husväggarna. Just här syns de inte, men på bilden där de boxas på gatan kan man se dem.

Och New Yorkborna.
Lite mer sofistikerade än gemene amerikan.
Och jämfört med tex fransyskorna, ganska enkla i stil och utseende.
Men fortfarande över lag stylish.
Och tvärtemot här hemma, inga uppblåsta läppar.
Eller solfjädersögonfransar.
Sätter mig på ett ställe på Bleecker Street och tar ett glas vin.
En favoritgata.
Hamnar bredvid två riktiga New Yorkers.
Bor och arbetar på Manhattan.
I Chelsea.
Han som Managing Director på ett Citibank-kontor.
Hon med eget företag.
Vi pratar länge.
De frågar om Sverige och Europa.
Jag om hur det är att bo mitt på Manhattan.
Avundas dem lite.
Att få bo här.
Hade definitivt kunnat tänka mig det ett år.
Vem vet vart livet tar en…

En älsklingsskrapa, Chrysler Building. Det är nog världens vackraste artdeco byggnad. Det som sticker ut på sidorna högt upp är örnhuvuden.
Empire State Building. Jag åker inte upp denna gång. Har redan gjort det två gånger tidigare så jag hoppar det. Men det måste vara en av världens mest kända byggnader.

Ju längre upp mot Midtown jag kommer desto högre blir husen.
Det som många förknippar med New York.
Passerar min favoritskrapa, Chrysler Building.
Den vackraste jag vet.
Ett Art Deco masterpiece.
Och Empire State Building.
Landmark för NYC.
Har redan varit uppe i den en gång tidigare så jag kommer inte att göra det denna gång.
Runt Times Square är det galet.
Det är blixtrande neon.
Överallt.
Bilar, bussar och tjockt med folk.
Med en massiv ljudkuliss.

Hög, högre, högst. Skraporna runt Central Park är rejält höga. Tunna och smala! Ser ut som de skulle kunna brytas av på mitten. De har inte alls den där massiva strukturen som tex Empire State eller Chrysler Building.

Lastbilar med enorma framdelar mullrar runt i stan.
Våra lastbilar är platta framtill.
Och kör inte runt inne i städerna som de gör här.
Det är mycket trafik.
Amerikanerna och deras bilar.
Men en sak reagerar jag på.
De stannar direkt vid rött ljus.
Inte en enda gång ser jag någon som ”smiter förbi” rödljuset.
Det händer oftare hemma.
Trots tempot är det förvånansvärt lugnt mellan gångtrafikanter och bilister.
I Central Park är det lummigt och grönt.
Svalka under grenarna.
På de gröna stora ytorna ligger det fullt med folk som solar.
Det är 26 grader och sol.
Det är sommar.

Det är sällan man tittar så mycket uppåt som man gör i NYC. Och det är också sällan man ser så otroligt mycket höga byggnader. Det är bara Hong Kong som kan mäta sig med detta. Där finns 317 skyskrapor mot NYC’s 257. Det är de två städerna med flest skrapor i världen. PÅ 3:dje plats kommer Dubai med 173 st.

Men… New York är dyrt!
Fullständigt ruinerande.
Jag har tur som är ”liten i maten”.
Äter bara en gång efter frukost.
Men en kaffe på något ställe där jag kan kolla folk det måste jag ha.
Och ett glas vin framåt kvällen.
Försöker undvika ställen där glaset kostar uppåt 20 $.
För sen kommer momsen på det.
Den är iofs bara dryga 8% men den läggs på efteråt…
Och sen kommer dricks.
Mellan 15-20% ytterligare är du tvungen att lägga på.
Jag är av den åsikten att arbetsgivaren ska betala lönen.
Anställda ska inte leva på allmosor från gäster och kunder.
Det är ett ovärdigt system.
Anser jag.
Men bara att tugga i sig.
Inget jag kan ändra på.

Nästan alla gator är enkelriktade i NYC. Det är få som har mötande trafik.

Jag går hela dagarna.
Och åker tunnelbana.
För mig är det bästa sättet att uppleva en stad.
Jag lär mig hitta.
Det ger en bra feelingen av stället jag är på.
Jag ser husen.
Stilen.
Människorna.
Hundarna.
Jag snittar nästan 30.000 steg om dagen.
Det känns i de stumma benen om kvällen.
Men gud så värt!

Carrie Bradshaw’s lägenhet i Sex & The City. För ett fan som jag är det ett måste att gå förbi. Det är en mycket fin del av staden.

Och så åker jag på rundturer.
Tar en ut i ”orten”.
Harlem, Bronx, Queens, Brooklyn och sist Coney Island.
Träffar Dianne från Las Vegas.
Vi hänger hela turen och pratat en massa.
Hon är en intressant person.
När vi skiljs åt går jag tillbaka till hotellet från Midtown.
Tar Westside.
Chelsea, Greenwich Village, Noho, Soho, Lower
Enligt mig den bästa sidan av Downtown.
Den bästa delen av hela Manhattan faktiskt.
Går förbi och kollar Carries Bradshaws barre.
Den ligger på 64 Perry Street.
De som bor där har fått sätta upp en kedja med en skylt vid nedersta trappsteget.
”No trespassing – No pictures standing on the stairs – Keep your voice down.”

Dianne och jag på Coney Island. Hon var en kul bekantskap som jag träffade på en av rundturerna. Nu är jag inbjuden till henne och hennes fru i Las Vegas när jag kommer dit. Detta är en av fördelarna med att resa själv, man träffar mycket nya människor som man annars inte skulle gjort.

Går och lägger mig med min egen ljudkuliss.
Det dånande skramlet av tunnelbanan över järnkonstruktionen som är Manhattan Bridge.
Drar ifrån gardinerna och tittar på mig utsikt.
Hade kunnat var här länge.
Och bara fortsätta att plocka bit för bit.
Jetlaggen knockar mig.
Somnar tungt och snabbt.
Imorgon väntar nya turer i staden…

VIKTEN AV VÄTSKA

Jag går upp varje natt.
Måste gå på toaletten.
För det mesta går jag halvsovande direkt tillbaka till sängvärmen.
Men ibland måste jag ha mer vatten.
Som i natt.
Kanske hade det att göra med att vi drack cava igår…
Men det får jag ta!
För vikten av en cavakväll med bästisar är viktig.
Mucho viktigt!

Fredag i sikte! Cava med bästisar coming up. Du vet, den där familjen man inte föds in i utan den som kommer till en och som man väljer själv. Så viktig för ens välmående på alla plan.

Visste du att din kropp förlorar 1,5 liter vatten var tredje timma du flyger.
Det är rätt mycket.
Min flight till Rhodos förra veckan tog alltså ca 2 liter vätska från min kropp.
Det händer inte nu, när jag sitter här och skriver.
Vad beror det på då?
Jo, på den torra luften och den låga fuktigheten i ett flygplan.
Vår kropp måste kompensera huden genom att svettas mer.
Men du blir inte svettig.
Det märks och känns inte.
Svetten dunstar nämligen omgående.
Och det gör att du inte känner behovet av att dricka.

Våren har äntligen kommit till Norden. Även om vindarna har varit lite för kalla för min smak så kommer solen. Och grönskan. Och uteserveringarna.

Men det bör du verkligen göra.
Detta försöker jag alltid tänka på när jag jobbar.
Och kompensera för.
Dricker mer vatten än normalt då.
När jag jobbar i luften brukar jag ha som riktlinje att dricka minst två flaskor (0,5 L) per kort legg.
Ja, kanske inte en flight Sthlm – Gbg när jag jobbade på SAS.
Eller Oslo, Köpenhamn eller inom landet.
Då räcker det med en flaska på en ToR.
Men inom Europa då flighterna är 1,5 – 4 timmar.
Sen försvinner det ju ner en del kaffe i mig också.
Vilket också är vätska.
Men det är lätt att glömma sig och inte dricka tillräckligt mycket.
Då är det lätt att bli tung i huvudet.
En del får huvudvärk.
Jag får väldigt sällan det.
Men jag känner att mina läppar blir torra.
Näsan blir torr.
Kan lätt få sår i näsan pga av den torra luften.
Och huden behöver mer fukt än vanligt.

Förr, ja i samband med att jag flyttade till Göteborg och hade en butik runt hörnet, var detta en trist parkeringsplats. Tänk vad det går att göra med små medel för att staden ska börja leva. Idag är detta en fantastisk plats där det alltid är fullt av folk när solen och värmen kommer.

Men det har en baksidan…
Toalettspring.
Framför allt när jag flutit bort i sömn i crewresten
Och känner att jag behöver gå på toa.
Då är vattnet en bitch.
Då ska jag kravla mig ut ifrån min lilla bunker.
Ner för den smala raka trappan.
Och när jag kommer ner står det ju alltid nån passagerare i kö…

En stund i solen på sängen. Ofta lägger jag mig där och bara värmer mig.

En del passagerare kan må dåligt och bli yra.
Ofta är det pga vätskebrist.
Och tidiga morgnar.
Och hög altitud.
Och för lite sömn innan flighten.
Och dålig eller ingen frukost.
För när du flyger är det som om du vore på ca 2000 meters höjd.
Luften är tunnare helt enkelt.
Och det påverkar hela din organism.

Tog en pw över bron och hamnade på Porter Pelles veranda. Solvägg, lä och ett glas vin med isbitar. Hade kunnat sitta där i flera timmar, men blev så hungrig att jag var tvungen att gå hem och äta.

Vi som jobbar är vana.
”Dopade” skulle man kunna säga.
Så vi klarar det mycket bättre.
Så tänk på vätskan.
Och att komma så utvilad det går.
Med något i magen.
Förutom alkohol och snacks från loungen innan flighten…
För det är också något att ta med i beräkningen.
Alkohol slår hårdare uppe i luften.
Och att dricka för mycket öl och vin när det är vatten kroppen behöver…
Nja… kanske inte så smart.
Här gäller verkligen ”varannan vatten”.