Jag har verkligen dragit vinstlotten på planet.
45 A (fönster) och hela raden ensam.
Och när vi flyger in mot Newark har jag hela Manhattan som ett glittrande smycke utanför fönstret i skymningen.
Det är en lång kvällning.
Vi flyger med den i ryggen.
Det mörknar inte när vi flyger västerut.
Det är ungefär samma tid när jag landar som när jag lyfte.
Tvärtemot när jag flugit mot öst hela vintern.
Då kommer natten snabbt.
Tittar ut på den välbekanta SAS-loggan på vingspetsen.
Sjunker ner i min serie.
Och sen somnar jag en stund.
Tar flygbussen till Port Authority vid Times Square.
Sen går jag hela vägen ner till mitt hotell på Lower East Manhattan.
En rejäl bit.
Men skönt efter dryga 8 timmar på flyget.
Och så känslan.
Att få gå genom New York på kvällen.
Andas in stan med en gång.
Google maps hjälper mig.
Även om staden är förvånansvärt enkel att hitta i.
Och jag har ju varit här förr.
Checkar in på hotellet.
Åker upp till 6:e våningen.
Drar ifrån gardinerna och tittar ut på Manhattan Bridge.
Upplyst och magifik!
Vinstlott på utsikten också!
När jag går genom Chinatown är jag tillbaka på Hong Kongs bakgator.
I de mer inhemskt asiatiska kvarteren.
Nedslitet.
Hängande ankor i fönstren.
Frukt och grönsaker som säljs på gatan.
Staplade i och på plastbackar, frigolitlådor och pappkartonger.
Konstiga torkade ”snacks” som jag inte ens vill veta vad det är.
Torkad och färsk fisk.
Levande ål.
Kinesiska lyktor.
Money-coming-cats i butiksfönstren.
Skyltar med kinesisk skrift.
Språket.
Lukten.
När jag korsar gatan och kommer in i Soho är det helt borta.
Skiljelinjen är knivskarp.
Då är jag i USA igen.
Downtown är min favoritdel av staden.
De lägre byggnaderna.
Uteserveringarna på gatorna.
Mycket grönska.
Småbutiker med udda brands.
Ingen neon.
De typiska New York-trapporna upp till ytterdörrarna.
Brandstegarna utanpå husen.
Och New Yorkborna.
Lite mer sofistikerade än gemene amerikan.
Och jämfört med tex fransyskorna, ganska enkla i stil och utseende.
Men fortfarande över lag stylish.
Och tvärtemot här hemma, inga uppblåsta läppar.
Eller solfjädersögonfransar.
Sätter mig på ett ställe på Bleecker Street och tar ett glas vin.
En favoritgata.
Hamnar bredvid två riktiga New Yorkers.
Bor och arbetar på Manhattan.
I Chelsea.
Han som Managing Director på ett Citibank-kontor.
Hon med eget företag.
Vi pratar länge.
De frågar om Sverige och Europa.
Jag om hur det är att bo mitt på Manhattan.
Avundas dem lite.
Att få bo här.
Hade definitivt kunnat tänka mig det ett år.
Vem vet vart livet tar en…
Ju längre upp mot Midtown jag kommer desto högre blir husen.
Det som många förknippar med New York.
Passerar min favoritskrapa, Chrysler Building.
Den vackraste jag vet.
Ett Art Deco masterpiece.
Och Empire State Building.
Landmark för NYC.
Har redan varit uppe i den en gång tidigare så jag kommer inte att göra det denna gång.
Runt Times Square är det galet.
Det är blixtrande neon.
Överallt.
Bilar, bussar och tjockt med folk.
Med en massiv ljudkuliss.
Lastbilar med enorma framdelar mullrar runt i stan.
Våra lastbilar är platta framtill.
Och kör inte runt inne i städerna som de gör här.
Det är mycket trafik.
Amerikanerna och deras bilar.
Men en sak reagerar jag på.
De stannar direkt vid rött ljus.
Inte en enda gång ser jag någon som ”smiter förbi” rödljuset.
Det händer oftare hemma.
Trots tempot är det förvånansvärt lugnt mellan gångtrafikanter och bilister.
I Central Park är det lummigt och grönt.
Svalka under grenarna.
På de gröna stora ytorna ligger det fullt med folk som solar.
Det är 26 grader och sol.
Det är sommar.
Men… New York är dyrt!
Fullständigt ruinerande.
Jag har tur som är ”liten i maten”.
Äter bara en gång efter frukost.
Men en kaffe på något ställe där jag kan kolla folk det måste jag ha.
Och ett glas vin framåt kvällen.
Försöker undvika ställen där glaset kostar uppåt 20 $.
För sen kommer momsen på det.
Den är iofs bara dryga 8% men den läggs på efteråt…
Och sen kommer dricks.
Mellan 15-20% ytterligare är du tvungen att lägga på.
Jag är av den åsikten att arbetsgivaren ska betala lönen.
Anställda ska inte leva på allmosor från gäster och kunder.
Det är ett ovärdigt system.
Anser jag.
Men bara att tugga i sig.
Inget jag kan ändra på.
Jag går hela dagarna.
Och åker tunnelbana.
För mig är det bästa sättet att uppleva en stad.
Jag lär mig hitta.
Det ger en bra feelingen av stället jag är på.
Jag ser husen.
Stilen.
Människorna.
Hundarna.
Jag snittar nästan 30.000 steg om dagen.
Det känns i de stumma benen om kvällen.
Men gud så värt!
Och så åker jag på rundturer.
Tar en ut i ”orten”.
Harlem, Bronx, Queens, Brooklyn och sist Coney Island.
Träffar Dianne från Las Vegas.
Vi hänger hela turen och pratat en massa.
Hon är en intressant person.
När vi skiljs åt går jag tillbaka till hotellet från Midtown.
Tar Westside.
Chelsea, Greenwich Village, Noho, Soho, Lower
Enligt mig den bästa sidan av Downtown.
Den bästa delen av hela Manhattan faktiskt.
Går förbi och kollar Carries Bradshaws barre.
Den ligger på 64 Perry Street.
De som bor där har fått sätta upp en kedja med en skylt vid nedersta trappsteget.
”No trespassing – No pictures standing on the stairs – Keep your voice down.”
Går och lägger mig med min egen ljudkuliss.
Det dånande skramlet av tunnelbanan över järnkonstruktionen som är Manhattan Bridge.
Drar ifrån gardinerna och tittar på mig utsikt.
Hade kunnat var här länge.
Och bara fortsätta att plocka bit för bit.
Jetlaggen knockar mig.
Somnar tungt och snabbt.
Imorgon väntar nya turer i staden…