Vissa människor ger dig energi.
Och inspiration.
Andra plockar den.
Suger ut den.
Jag har träffat två vänner under mina dagar här.
Så olika.
Så givande.
På helt skilda sätt.
Visar vägar att gå.
Eller inte.
Nu sitter jag på planet hem.
Med idéer.
Och inspo.
Jag kommer att börja flyga igen i mitten av november.
Så ser planen ut.
Det ger mig tid att renovera mitt badrum.
Och garderoben.
Och hallen.
Och måla om lägenheten.
Men jag ska börja med en rensning.
Igen.
Jag flyttade tre gånger på fyra år.
Då, när jag var i det där miserabla förhållandet.
Det goda det förde med sig var att jag gjorde gradvisa rensningar.
För varje flytt blev det färre och färre grejer.
Och trots att jag inte shoppar.
Eller håller på och köper prylar.
Så växer det i hörnen.
Nu ska det rensas igen.
Tänker jag.
Jag sitter ensam ute i pation.
Den lilla innergården.
Hemma hos Petra.
Den kan inte ens anas från utsidan.
Den är bara en vit, ganska stor, plåtdörr.
Som en garagedörr ungefär.
Hennes fåglar tjattrar högt.
Ljudet är jobbigt.
Vill ha tystnad.
Och ljud jag själv väljer.
Eller stadens, byns, ljud på håll.
Detta blir för mycket.
Men de är fina.
En av honorna ruvar på sina tre små ägg.
Hade velat se ungarna.
Men de kommer inte att kläckas förrän jag är hemma igen.
Jag tar en tur genom byn.
Felanitx är inte stort.
Här bor ca 18.000 själar.
Jag hittar en trappa som går uppåt.
Den måste jag ju ta.
Jag är helt ensam.
Möter inte en människa när jag tar mig uppåt i värmen.
Kommer till slut till en liten kyrkobyggnad.
Den är inte i bruk.
Utsikten är vid.
Jag ser hela byn nedanför mig.
Det är inlandet.
Jag kan inte se vatten.
Det finns ingen annan väg ner än den jag tog upp.
Så jag går tillbaka.
Fortsätter genom byn med de grå och beige fasaderna
En del slitet och nött.
Annat underhållet.
Jag gillar den där patinan som tiden ger.
De slitna dörrarna.
Den nötta färgen.
På torget slår jag mig ner på ”Cristalen”.
Messar Petra som sitter hemma och jobbar.
Hon tar hunden och shoppingkorgen och kommer.
Vi en gin och tonic.
Under markisen.
I skuggan.
Handlar mat och går tillbaka hem och äter.
Ljum kväll.
Vitt vin med isbitar.
Och pratar och pratar och pratar.
Till sena kvällen.
Från bussfönstret ser jag olivodlingar.
Små getter hoppar runt på den torra marken under de knotiga träden.
Hus och murar av beigefärgad sten.
Det tar en timma in till Palma.
Där hoppar jag av.
Och mötas av Mallan.
Vi går till Palmas gamla stadsdelar.
Där har hon bokat bord.
Beställer fyra mindre rätter.
Som vi delar på.
Och dricker cavasangria.
Lite rosa i tonen.
Med smak av grape.
Sen går vi upp till hennes lägenhet.
Sitter på balkongen medan solen går ner.
Och pratar och pratar och pratar.
Flyger med Swiss Air hem.
Mellanlandar i Zürich.
Äter lite.
Luktar på parfymer.
Hittar ett ställe med udda parfymhus representerat.
Där fastnar jag.
Planet är försenat en timma.
Tur jag har Succession på iPaden.
Göteborg är massor av folk trots att klockan är nästan 01:00.
Juninatten är ljum.
Och Metallica är i stan.
Älskar konserter mitt i stan.
Allt liv det för med sig.
Det är med en skön feeling jag går hemåt.
Med min väska på släp.
Och min inspo i huvudet.
Nu finns ingen mer resa inplanerad.
Kanske måste ändra på det…
