När jag går nerför backen mot stan passerar jag en död fågel.
Det är något så övergivet och sorgligt över den lilla fågelkroppen.
Den har dragit upp benen mot magen.
Så där som döda fåglar gör.
Jag har en normal vecka.
Med normala arbetstider.
Börjar 08:30 och slutar 17:00.
Lunch en timma.
Mina morgnar brukar vara folktomma.
Och betydligt tidigare.
Så tidiga att nattklubbarna inte stängt.
Nu upplever jag en normal morgon.
Med septemberkrisp i luften.
Och folk på väg till sina jobb.
Och leveranser till restauranger och caféer.
På Brogyllen handlar jag bröd till advokatbyrån.
Jag jobbar där hela veckan.
På Rosengrens.
I receptionen.
Normala dagar och tider.
Känner mig lite ringrostig den första timman.
Men sen är det som vanligt igen.
Kul att träffa alla efter mitt tre månaders uppehåll.
I Sverige är det valfeber.
Det kampanjas och duelleras.
Mina partikollegor jobbar stenhårt.
Jag är inte längre aktiv i politiken.
När jag började flyga avsade jag mig mina uppdrag.
Tyckte det var svårt att kombinera och hinna med.
Idag är jag bara med i valberedningen för en stadsdel.
Och revisor i en grupp.
Men att rösta är viktigt.
Jag bestämmer mig för att förtidsrösta.
Om jag inte gör det och spar det till söndag kan det bli strul.
Tänk om Trafikvakten ringer och undrar om jag kan ta en flight…
Och det är precis det som händer.
På fredag förmiddag när jag sitter i repan ringer det.
Så nu flyger jag en charter till Rhodos imorgon.
Jag nappade direkt när jag fick frågan.
Det började rycka i flygvibbarna efter en vecka på marken.
Så det blir en mycket tidig morgon på söndag.
Uppstigning kl 02:15…
Det betyder ett tidigt sänggående ikväll.
Preppar det med att sätta klockan redan idag.
Inte sova så länge jag vill…
Så innan AW med vännerna på fredagen hastar jag iväg och röstar.
För är det något man måste göra så är det det.
Att ta vara på sin rätt att rösta.
Många som inte har den möjligheten.
Det är en skam att struntar i att rösta.
När det kommer till politik är jag ideologistyrd.
Jag röstar inte på någon partiledare.
Det är partiets ideologi och den kurs det har som är viktigt.
Det handlar inte om en fråga, eller två, som är viktigt för just mig.
Det är helheten som betyder något.
Riktningen på sikt.
Sen kan en partiledare och partitoppen styra den riktningen fel.
Som med Centerpartiet.
Ett traditionellt borgerligt parti som lierat sig med socialister och kommunister.
Skulle det parti jag tror på göra så skulle jag hoppa av.
Och välja ett annat parti som står närmast den ideologi jag tror på.
Och så dör hon, drottning Elisabeth II av Storbritannien.
Hon som alltid funnits.
Och samma dag slutar också min fd företagarkollega andas.
Förlorar kampen mot cancern.
Hennes man ger beskedet på hennes instagramsida.
Det gick så fort.
Livet är så skört.
Så snabbt till ända.
Jag står i köksfönstret och tittar på hur vinden får vildvinet i slottsträdgården att vaja.
Tunna stråk av löv på väg att gulna i dess hängande rankor.
Som silvertrådarna i mitt hår.
Det är stråk av höst nu.
En del löv har blivit gula.
Andra är fortfarande frodigt gröna.
Kampen mellan sommar och höst.
Den som hösten alltid vinner.
Precis som våren alltid vinner över vintern.