I drygt 3,5 timma får vi vänta innan vi lyfter från London-Heathrow.
Ovädret som ligger över London drar sig österut, mot Göteborg, vilket gör att det drar ut på tiden.
Bakom mig sitter ett illvrålande barn.
Och bredvid mig en flygrädd kvinna.
Jag åt inte innan vi gick ombord.
Köpte inte något att äta.
Har en banan och en mandarin, men det förmår inte långt.
Frukosten är sedan länge ett minne blott för magen.
– Det är inte farligt att vara hungrig ett tag, muttrar jag till mig själv…
Vi blir sittande länge på planet innan vi får lyfta.
Tiden flyttas fram två gånger innan vi äntligen får börja taxa.
Under tiden delar flygvärdinnorna ut vatten och små chipspåsar.
Slukar min i ett nafs.
Hungrig som en varg.
Note to self – var inte så dum nästa gång.
När vi landar är det så dimmigt att jag inte ser marken förrän jag ser lampor precis innan vi når landningsbanan.
Planet får landa på enbart instrument.
Alla mobiler och Ipads måste stängas av helt.
Till råga på allt står vi remote och blir bussade till terminalen.
Där vi får stå i en evighetslång passkö.
Två plan har landat samtidigt så det är väl runt 350 personer…
Det är Boris ”Brexit” Johnsons fel…
För att inte tala om att de, engelsmännen, kör på fel sida.
Och har eluttag som inte matchar med något annat lands.
Vilket jag så klart har glömt att ta med adapter till.
Måste spendera £5,49 för att förse mig med (ytterligare) en.
Har några stycken hemma nu…
Note to self – uppdatera packlistan så det inte händer igen.
Vi bor på hotell ute vid Gatwick Airport.
Det är en av baserna för TUI i UK.
Vi äter English breakfast på morgnarna och är rörande överens om att frukosten på hotellet på ARN var betydligt bättre.
Vi är här för att ha en utbildningsdag med Holly och Matt på Boeing Center.
Nu är vi framme vid Dreamlinern.
Nu ska vi lära oss hur den funkar.
Vad som är skillnaden mellan den och den mindre 737-8.
Den utbildades vi på när vi var i Sthlm.
En viktig del för oss är hur vi hanterar dörren.
Både i normalt läge och i armerat läge.
Så det får vi öva på.
Vi får tyvärr inte besöka planet.
Det hade jag velat göra.
Men i slutet på november ska jag jobba på den för första gången.
Och det ser jag fram emot!
På morgnarna i Sthlm går vi ett gäng ut till CAE.
Krispigt oktober med blå himmel och gula löv.
Våra dagar blir fullmatade med både teori och praktik.
Ett teoretiskt exam om 737:an.
Den mindre Boeing-maskinen.
Den som tar 189 passagerare.
Och sen ett antal praktiska – åka slide, öppna dörrar, släcka bränder, hantera pilotsätena osv.
När vi är nere och besöker mock-uperna träffar jag gamla SAS-kollegor.
De är där för sina årliga nödträningar.
Så roligt att se dem.
Kan inte hjälpa att det nyper till i hjärtat igen.
Och så ”wet drill”.
Vi bussas ut till ett badhus en kväll efter stängning för att ha hela bassängen för oss själva.
Klädsim, ta på flytvästen under vattnet och blåsa upp den manuellt.
Alltså inte dra i ”röda brickan” och få den att blåsa upp med ett ”smash”.
Nej, lungorna ska göra jobbet, i vattnet, medan vi trampar för att hålla oss flytande.
Sen åker den stora flotten i och vi ska ta oss upp i den utan hjälp.
Jag är trött redan innan vi åker ut till bassängen.
Ännu tröttare när vi kommer tillbaka.
Somnar fint med utsikt över mitt favoritflygledartorn – det på Arlanda.
Det som är designat av Gert Wingårdh.
Som än inspirerat av den nordiska mytologin.
Odens två vakande korpar – Hugin och Munin.
Hinner med en PW runt Riddarfjärden innan vi lyfter mot London på fredagen.
Stockholm i oktober.
När vädret är fint.
Ljuvligt.
Fikar i Gamla Stan och tar flygbussen tillbaka till ARN.
Vi är några stycken som åker in till London på kvällen efter lördagens lektion.
Går av vid Blackfriars.
Strosar utmed Themsen på South Bank.
London höstar, precis som Sthlm.
Och en stad på kvällen, med höstlöv på gatorna, när ljusen tänds…
Magic!
Och nu går vi in på upploppet!
På onsdag åker vi till sthlm för sista etappen
En vecka kvar.
Ett exam kvar.