Utanför flygplanskroppen blåser det en finsk vinter.
Kall och mörk.
När jag lämnar planet 13 timmar senare andas jag tropisk luft Thailand.
Får 18 timmar där.
En ”bullet” som det kallas.
När jag till slut rullar in i Göteborg en dag senare är det regn.
Och fukt.
Inser kontrasterna i mitt liv när jag sammanfattar min förra vecka i en reel.
Precis som jag själv.
För inuti finns många ”jag”.
Äntligen får jag flyga long haul!
Vilken fanatiskt rolig erfarenhet det är.
Det har jag velat sedan jag började på SAS 2018.
Om inte covid kommit så hade jag troligtvis haft möjligheten att få göra det där.
Nu blev det inte så.
En fladdermusragu satte stopp för det.
Ändrade riktningen på mitt liv.
Och jag hamnade på TUI.
Många undrar hur det funkar med tidsomställningen.
Inte så konstigt.
Det kan vara svårt med den.
För mig har det inte varit några problem.
Inte ännu i alla fall.
Sömnen kommer snabbt och lätt.
Och jag försöker stretcha dygnet åt det håll jag behöver.
Som i Finland förra veckan tex.
Dagen före jobb sover jag länge.
Låter dagen på hotellet gå slött.
Hade vädret inte varit vinter och kallt hade jag åkt in till Helsingfors.
Det gitter jag inte nu.
Går in på flygplatsen och köper mig en tonfiskwrap.
Och lite frukt.
Tittar på film och tuggar druvor sittandes i sängen.
När det är tre timmar till ”check-in” och briefing lägger jag mig.
Och sover i två timmar.
När jag landar i Phuket är kl 14.
Jag sticker tårna i sanden 2 timmar senare.
Då har jag jobbat hela natten.
Borträknat de två timmarna i crewresten.
Lyckas alltid flyta bort i sömn där.
Tycker om när det är lite turbulens när jag ska sova.
Då är det som en liten vagga.
Och jag gungar bort av planets skakningar.
Och låten jag spelar för mig själv i huvudet.
Jag är inte särskilt trött där i min solstol i skuggan.
Mangon och jag har en fin stund.
Börjar bli lite hungrig.
Ser fram emot middagen med resten av gänget om en stund.
Längtar efter min papayasallad.
Den heta och eldiga.
Som sätter fart på magen…
För det är ytterligare en viktig grej som måste funka.
Magen – du måste skita!
Inte alltid så charmigt att diskutera…
Men så jävla viktigt.
En del blir förstoppade så fort de reser utanför stadsgränsen.
Då blir det svårt att jobba i luften.
Framför allt om du flyger långt.
Och även kort om du inte får komma hem varje dag.
På den tiden när jag hade mitt eget företag reste jag runt i världen.
Med mig på resorna hade jag under flera år en person med detta problem.
Vi kom till Hong Kong.
När det hade gått tre dagar hade hon fortfarande inte varit på toa.
Detta måste lösas.
In på ett apotek någonstans i myllret i Kowloon.
– I can’t shit! I need something!
– Ok! Ok!
Pengar byter plats med medikament.
För i Kina och Hong Kong finns det något mot allt.
Och sen blir det åka av i magen.
Så pass att det blir stopp i toaletten på hotellrummet.
Jag skrattar än när jag tänker på den kvällen!
Maten är en annan grej som är viktig.
Men den ställer ofta inte till problem.
Som sömnen och magen kan göra.
Förutom om du ger efter för allt.
Då blir det strul med vikten till slut.
Det som kan vara lite upp och ner är att inte äta som jag brukar.
Med hyfsad koll på tiden.
Dygnet förvandlas och vänds.
Dag blir natt.
Och tvärtom.
Och så tillbaka.
Jag får ofta ”cravings” när jag jobbar natten i luften.
Kroppen behöver energi.
Den sover inte när den borde.
Och blir sugen för att den är trött.
Den är inte hungrig, bara sugen.
Jag håller igång mig med frukt.
Och kaffe.
Och maten som finns lastad åt oss.
Men tar aldrig snacks, choklad och mackor som också finns lastat åt oss.
Säger som jag brukar till mig själv:
”Det är inte farligt att var hungrig en stund”
